Ett klassiskt drama

På många sätt är det här ett klassiskt drama. Ingredienserna finns där. Det är passion, svek, kärlek, hat - och ond bråd död. Men Lisa Langseths långfilmsdebut utspelar sig i modern tid, i ett Göteborg som både bjuder på en sunkig förortspizzeria och på högkulturens finrum.Den förstnämnda miljön är 20-åriga Katarinas hemvist. Hennes tv-spelande pojkvän är snäll men helt utan ambitioner, hennes mamma tillbringar dagarna med att dricka stor stark med Grabbarna Grus på det lokala haket, och Katarina själv har uppenbara attitydproblem.Mozarts "Requiem" blir Katarinas väckarklocka och får henne att längta efter ett nytt, vackrare liv. Hon ljuger sig till ett jobb i konserthusets reception och inleder ett förhållande med den gifte, betydligt äldre och våldsamt självgode dirigenten Adam. Han ska lära den enkla förortsflickan allt han kan, vilket betyder att hon får ta del av vad han anser är den fina litteraturen, den ädla konsten och den vackra musiken.Samuel Frölers dirigent är en riktig gris, och hans karaktär blir bara mer och mer motbjudande ju längre filmen går. Men Langseth lyckas undvika att förvandla det här till Rödluvan och den stora stygga vargen, mycket eftersom Katarina knappast är rakt igenom god och älskvärd.Lovande stjärnskottet Alicia Vikander anstränger sig möjligen ibland lite för mycket, men för det mesta är det här storartat skådespeleri såväl av henne som av övriga inblandade.