Ett nutida koncentrationsläger

?Guantanamo? är inte en vanlig föreställning. Den består av brev och vittnesmål från de intagna på den amerikanska basen och deras intagna. Och mellan varven står storpotäter som Donald Rumsfeld på scen.
? Jag tror det har varit en lärdomsresa för hela ensemblen, säger Eva Bergman, som regisserat ?Guantanamo?.
Alla känner igen miljön: burar, orangea overaller, handklovar, fotbojor. Fångarna på Guantanamo-basen på Kuba har de senaste åren blivit en av de vanligaste bilderna i svensk nyhetsmedia. Och nu har den återskapats på Stadsteaterns scen i Stockholm.

Men det är ingen traditionell teater som framförs. Föreställningen grundar sig på ett antal intervjuer med anhöriga och berörda, samt på brev från fångar, och citat från presskonferenser. Snarare än en dramatiserad historia är det ett intrikat lapptäcke av ihopklippta monologer och citat.
? Jag tror det har varit en lärdomsresa för hela ensemblen. Det här är ju inte en vanlig underhållande teaterföreställning. Det här en ganska sträv tillställning, säger regissören Eva Bergman, som såg ?Guantanamo? i England förra året och omedelbart bestämde sig för att sätta upp den.

Det är ingen nådig bild av USA:s behandling av fångarna på Guantanamo som ges. Det är en skrämmande historia, om övergrepp ? både rättsliga och kroppsliga ? förnedring och en systematisk underminering av mänskliga rättigheter. Eva Bergman tvekar inte att likna Guantanamo med nazisternas koncentrationsläger.
? Jag tror det här är ett experiment från USA, för att se om några protesterar. Det är ju helt nytt detta; att man helt öppet visar ett koncentrationslägerliknande läger. Våra föräldrars generation kan ju säga att de inte visste om koncentrationslägren, och därför kunde de inte protestera. Men det kan aldrig vi säga.

?Guantanamo? kretsar kring några män, som alla greps på väldigt lösa boliner i det förvirrade tillstånd som rådde efter 11 september och USA:s invasion av Afghanistan. De och deras anhöriga berättar sina historier. Mellan varven intas scenen av betydligt mer prominenta personer; politiker, advokater, politiskt sakkunniga. Den kanske mest prominenta av dem alla är USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld, som spelas av Bengt Järnblad.
? Jag tror inte jag är överens med honom om allt, långt ifrån. Men däremot är han inget dumhuvud. Han är mycket intelligent och smart, säger en närmast porträttlik Bengt Järnblad i salongen efter en repetition.
Det är inte ofta man som skådespelare spelar en person som i allra högsta grad finns till, och som dessutom förekommer så gott dagligen i nyhetsmedia. Över huvud taget är det ovanligt med teater som på ett så bokstavligt sätt kommenterar ett aktuellt ämne. Pjäsen är faktiskt så aktuell att man varit tvungna att skriva om lite i manus, sedan en av fångarna som förekommit i pjäsen blivit frigiven.
? Jag tror att man kanske börjar läsa tidningen på ett annat sätt. Jag tycker det är roligt när jag kan riva ur en sida ur morgontidningen och gå med den till Bengt och säga: ?Titta här, ser du vad Donald Rumsfeld säger??, säger Eva Bergman.Fotnot: ?Guantanamo? har premiär på Stockholms stadsteater på lördag.