Livet är underbart. Svart-vit klassiker från 1946. George Bailey, spelad av James Stewart, känner sig misslyckad och planerar att begå självmord. Ner från himlen stiger den småklantige ängeln Clarence med uppdraget att få Bailey att tänka om. Georges liv spelas upp, och vi förstår att han varit en strävsam vardagshjälte som satt andra framför sig själv. George förstår med tiden att hans omtänksamhet spelat stor roll för omgivningen.
Filmens slut värmer lika bra som glögg.
Die Hard. Inte så mycket tomtar. Inte så mycket glitter. Men desto mer terrorister och explosioner.
New York-polisen John McClane (Bruce Willis) anländer till Los Angeles för att fira jul med familjen. Terrorister kapar skyskrapan där McClanes fru är på firmafest. Efter två timmars pang-pang får vi lite julstämning när familjen återförenas och Frank Sinatras "Let it snow" dras igång i slutrutorna.
Gremlins. Mer julgodis för den actionlystne. Filmens huvudperson får ett annorlunda husdjur i julklapp: en gremlin. Grovt beskrivet ett litet lurvigt, väldigt sött troll. Med paketet kommer tre förhållningsorder. Djuret får inte utsättas för dagsljus, inte utsättas för vatten och inte matas efter midnatt. Ni förstår nog hur det går.
Ganska gullig skräckkomedi som utspelar sig under julen. Vi får bland annat en monsterkör som sjunger julvisor. Den kvinnliga huvudpersonen berättar den skakande historien om hur hon som barn slutade tro på tomten.
Fanny och Alexander. Den inledande skildringen av ett julfirande hos en borgerlig familj i Uppsala vid förra sekelskiftet är överdådig. Överflöd av mat, ringdans med hela tjocka släkten genom den stora lägenheten och en bullrig Jarl Kulle. Är det inte så här vi vill att våra julfiranden ska vara? Och förmodligen skulle de flesta barn gilla om julaftonen avslutades, precis som i filmen, med att pappa släckte juleljusen med en fjärt.
Tomten är far till alla barnen. Ytterligare en svensk familj samlas till julfirande, men nu är det en modern svensk familj, där äkta makarna ska samsas med ex-makar, och makar till exen. Upplagt för förväxlingar, missförstånd och konflikter. En del tycker att humorn är i svartaste laget, men det kanske kan passa med lite sälta efter ett i övrigt sött julfirande?
Komisk höjdpunkt: Tomten misshandlas å det grövsta.
Äkta par - en film som skiljer sig. Julskildring av Lorrygänget. Två äkta, men barnlösa par förbereder ett gemensamt julfirande i Sälen. Förvänta er elaka sanningar om tvåsamhet och svensk medelklass i storstäder.
Komisk höjdpunkt: Tomten blir drängfull, är nära att frysa ihjäl och sabbar hela julklappsutdelningen.
Bad Santa. Mer svart humor. Billy Bob Thornton jobbar som varuhustomte. Planen är att när julruschen är över ska han, och hans kumpan, smita från stan med varuhusets julkassa. Fram tills dess svär, dricker och förför Thornton damer. Allt går planenligt tills dess att Thornton får en mobbad pojke på halsen. Precis som Thorntons tomte så är filmen ganska snäll innerst inne.
Komisk pärla: Förkylt barn hostar tomten rakt i ansiktet.
Miraklet i New York. Tyckte ni att det var för mycket skräck, våld och supande tomtar i filmtipsen? Då återstår Miraklet i New York. Finns i två upplagor. En svart-vit från 1947 för cineasten - och en modern upplaga från 1994 för den som vill ha sina filmer i färg.
Sexåriga Susan Walker vet att tomten inte finns. Samtidigt ställs hennes mamma, som jobbar på varuhus, inför ett problem. Hon har anställt en gammal man som varuhustomte, men han verkar vara lite knäpp. Han påstår att han är den riktige jultomten. Orginalfilmen från 1947 vann tre Oscars.
Dramatisk höjdpunkt: Tomten ställs inför rätta för att prövas om han ska spärras in på mentalsjukhus.
F-n ska vara tomte på film!