Varje vecka träffar hon cirka 100 elever i blandade åldrar, från fyra år och upp till gymnasieåldern.
Det verkar som att föreställningarna närmast avlöser varandra.
Visst, vardagarna är intensiva bekräftar Bisse som därför gärna tar det lite lugnt hemma på helgerna, som motvikt.
- Då gillar jag att lägga pussel med barnen eller att se på film.
Bisses pappa Anders och hans syster Eva-Lis var med och grundade Teaterskeppet 1987. Och det var på så vis hon fick upp ögonen för hur häftigt och spännande det kunde vara med skådespeleri och teater.
Hon har sedan haft roller i flera av ensemblens sommarspel och även i andra föreställningar.
Så småningom blev hon barnteaterledare i Teaterskeppet och var under flera års tid en av tre projektledare som arbetade med barnteaterfestivalen Gasten.
Två somrar i rad medverkade hon också - tillsammans med namnkunniga skådespelare som Allan Svensson, Mona Seilitz och Claes Ljungmark - i farsen "En svåger i kläm" som gick för fulla hus i Bryggaren.
Men att målmedvetet satsa på en skådespelarkarriär lockade inte.
- Nej. Jag tycker inte själv att jag är en tillräckligt bra skådespelare. Jag passar bättre i rollen som pedagog och regissör.
Så, i stället för att söka till scenskolan sökte hon till dramapedagogutbildningen i Gävle.
Första gången kom hon inte in. Men andra gången gick det bättre. Uttagningsproceduren pågick i två hela dagar. Bland 300 sökanden antogs Bisse och 15 andra till den tvååriga utbildningen som hon sedan byggde på med studier i regi.
- Det var en speciell och mycket lärorik tid med utmanande övningar. Jag lärde känna mina klasskamrater, och inte minst mig själv, på djupet. Det var jobbigt och roligt på samma gång, säger Bisse.
När det gäller pedagogrollen betonar hon vikten av frihet.
I undervisningen använder hon sig av dramametoden som handlar om att gestalta på olika sätt. Man kan exempelvis ta hjälp av musik, bild och text.
- Min uppgift är att presentera verktyg som eleverna kan använda sig av och att ge dem faktaunderlag. Man skulle kunna säga att jag skapar en ram. Inom den får eleverna utrymme för sin egen inneboende kreativitet.
- Det är viktigt att de är delaktiga i vad de ska spela för pjäser och hur allt runt omkring ska se ut med scenografi, kostym, ljus, ljud och affisch. Detta är en förutsättning för att det ska bli bra. Lusten måste finnas där.
Bisse jobbar med Kulturskolans verksamheter. Oftast håller hon till i Mejeriet. Men hon har även klassundervisning ute på skolorna emellanåt.
På Kulturskolan erbjuder hon bland annat teaterverkstad steg 1-3 för 10-12-åringar.
Under den första terminen jobbar man med den viktiga grunden.
- Då sysslar vi med gruppdynamik och trygghetsövningar. Vi lär känna varandra och arbetar långsiktigt, bland annat med dramateaterövningar av lite olika slag.
- I steg två fortsätter vi med detta men nu med mer teaterteknik. Vi läser manus och pratar om hur en föreställning är uppbyggd. Vi genomför också någon form av uppvisning.
- Steg tre sträcker sig över ett helt läsår. Då arbetar gruppen med någon pjäs som vi oftast bestämt oss för redan föregående termin. Nu tar jag på mig producentrollen. Vi jobbar då mycket med texten, rollerna, scenografin. Och vi pratar om vad vi vill att publiken ska få med sig hem från föreställningen.
Efter steg tre kan de ungdomar som vill gå vidare till teatergrupp som innebär att man jobbar enbart mot produktion av föreställningar.
Bisse pratar med stor inlevelse om sitt arbete. Och hon har mycket att berätta... Kort och gott: engagemanget är stort och man får definitivt en känsla av att hon lyckas vidareförmedla intresset för teatern till eleverna.
Jag gissar att det är roligt att ha Bisse som lärare.