Fantastisk läsning från Ishiguro

Vacker och stillsam, men ändå skrämmande och obehaglig. Så vill jag sammanfatta Kazuo Ishiguros nya bok, Never let me go. En bok som har ett sådant djup och en sådan bredd att alla tycks se olika saker i den. Själv tyckte jag att boken framförallt handlade om vad mänsklighet är. Den handlar om att växa upp och hur omvärlden och våra upplevelser formar oss till de människor vi är. Den handlar också om utanförskap och hur det känns att inte passa in, att inte vara som alla andra.

Boken berättas av huvudpersonen Kathy H. I tillbakablickar får vi följa hennes liv och uppväxt under sjuttiotalet, på den priviligerade och skyddade internatskolan Hailsham, någonstans på den engelska landsbygden. Hon är nu 31 år och arbetar som vårdare, något som hon har gjort de senaste tolv åren. Av hennes tankar kring sitt arbete förstår vi att det är ovanligt länge.
Nu ser hon fram emot att få sluta. Eller det är vad hon säger till sig själv i alla fall. När hon slutar som vårdare är det nämligen hennes plikt att börja donera sina organ. Samma sak gäller för alla de andra barnen som växte upp på Hailsham tillsammans med henne. Liknande skolor finns dessutom runtom i hela Storbritannien.

Från Kathys allra tidigaste minnen finns pratet om donationer med och alla eleverna är medvetna om att det är deras uppgift i livet. De funderar egentligen aldrig på vad det egentligen innebär. Utan att undra varför de inte behandlas som vanliga människor accepterar de helt enkelt sitt livsöde. Revolt! Uppror! Så här får inte människor behandlas! var min känsla när jag läste boken. Varför står de ut med sitt slaveri? Det är en fråga som väcks i boken, som jag tror det är upp till var och en att besvara på sitt eget sätt.
Never let me go är också en underbar berättelse om att växa upp och upptäcka livet. Vilka funderingar och tankar människor har. Svårigheter vi alla går igenom och hur lika vi människor egentligen är.
Författaren använder handlingen för att bygga upp känslor och lämnar ofta en hel del osagt. Läsaren får själv pussla ihop historien av de bitarna som ges, men berättelsen blir ändå aldrig hackig. Ishiguro har ett flyt i språket och han skriver på ett sätt som ger läsaren tid att förstå och tänka efter.

De många bottnarna i boken gör att jag kommer på något nytt varje gång jag tänker på den och det här är definitivt en bok jag kommer att komma tillbaka till många gånger.
Kazuo Ishiguro bjuder oss på helt fantastisk läsning.