Fares riktar kameran mot barndomen
Regissören Josef Fares vilar upp sig genom att jobba. Efter den delvis självbiografiska Libanonfilmen "Zozo" ska han börja skriva på en kärleksfilm - mitt i Bergmanland på Fårö.
Allvarlig. "Zozo" är Josef Fares tredje film - och hans mest allvarliga. Foto: Henrik Montgomery/Pressens Bild
Foto:
Huvudpersonen, pojken Zozo, är granne med kaos i inbördeskrigets Libanon när katastrofen inträffar och Zozo skiljs från sin familj. Fristaden heter Sverige.
Filmens Zozo bor på samma gata i Beirut som familjen Fares och går i Josefs skola - men Josef Fares är noga med att poängtera att filmen inte är osminkad verklighet.
- Den är helt klart inspirerad av mitt liv, men den är långt från sanningen. Det är inte "Ondskan". Jag skulle ljuga om jag sa att den inte har med mig att göra, men Zozo är mycket coolare än jag någonsin varit.
Hur gammal var du när ni flydde?
- Jag var tio år, och jag kommer ihåg väldigt mycket. Jag såg en hel del. Men grejen är att jag inte tyckte att det var så hemskt, jag förstod inte faran. Jag tyckte nästan att det var spännande, jag blev laddad på något sätt. Vi gick ner i skyddsrummet och träffade massa polare. Jag insåg inte allvaret. Det var värre för min storebror, han fick en bomb framför sig när de bombade precis vid vårt hus.
Hur stor del av filmen utspelas i Libanon?
- Hälften. Mitt i filmen kommer han till Sverige. Och jag tror att "Zozo" är en bra film för Sverige, kanske får man ökad förståelse för invandringen. Vi tänker inte på varför invandrarna kommer hit.Fotnot. "Zozo" har premiär den 2 september.
Så jobbar vi med nyheter