Farmodern är Joyce Carol Oates förebild

Joyce Carol Oates senaste roman handlar om den amerikanska drömmen och den sammanbitna amerikanska hemmafrun i pillerhatt och smal midja. Tidigare har hon flera gånger tagit avstamp i verkligheten i sin skönlitteratur, till exempel i böckerna om Chappaquidick och om Marilyn Monroe. Men den här gången ligger sammanhanget henne betydligt mer nära, eftersom det är hennes farmor Blanche Morgenstern som fått ge liv åt bokens huvudperson Rebecca Schwart, som senare förvandlas till Hazel Jones.Historien har dock förflyttats ett par generationer framåt. Rebecca föds av tyska judiska emigranter på en båt i New Yorks hamn 1936. I verkligheten kom hennes farmor till USA på 1890-talet.I intervjuer har Joyce Carol Oates berättat att hon vet väldigt lite om sin farmor, men att farmodern betydde oerhört mycket för henne som barn. Därför är det bara summariska fakta som stämmer, berättelsens innehåll är uppdiktat.Det som farmodern och Rebecca har gemensamt är en svår barndom där pappan dör tidigt genom självmord. I boken skjuter han också mamman, men i verkligheten klarade hon sig men skadades.Både Rebecca och farmodern gifter sig ung och får en son med en man som är brutal och misshandlar sin fru och son svårt, så svårt att hon till slut flyr och byter identitet för att skydda sig själv och sonen. "Nästa kan du få behålla" säger maken sedan han slagit Rebecca så illa att hon fått missfall under sin första graviditet.Så småningom vänder livet till det bättre, tack vare Rebeccas målmedvetenhet och förutseende.Hennes föräldrar kommer från medelklassen i hemlandet där hennes pappa varit matematiklärare. I USA blir han dödgrävare och samhällets paria. Det äter på hans sinne, och till slut leder det till desperation.Det är en viktig del av berättelsen.En annan viktig del är hur Rebecca som vuxen hanterar det hon utstått och som hon försöker göra sig kvitt. Det går naturligtvis inte.Författaren värjer inte för våldet utan tar oss med ner i de värsta hålen. Hon visar också hur livet kan förstås utifrån flera perspektiv.Det handlar om identiteten, vad den formas av och vad som egentligen är jag i oss själva.Joyce Carol Oates har en mästerlig förmåga att skildra det innersta, det onämnbara och svåraste, det som gör oss till människor. Det gör hon med värme, men också med klinisk distans. Återigen har hon skapat stor litteratur om den amerikanska samtiden.