Formel 1 utan champagnesprut
Den snabbaste och mest vrålande av motorsporter framstår plötsligt som stilla och tyst. I tre år har Mikael Jansson fotograferat i formel 1-banornas stängda depåer. Resultatet har blivit bilder av en sport så som vi inte är vana att se den.
Inför start eller under en servicepaus. Mikael Jansson har porträtterat världseliten i full kostymering.Foto: Mikael Jansson
Foto: Fotograf saknas!
- Nja lite kanske, men det var främst den svarta färgen på golvet jag ville åt, säger Mikael Jansson.
Formel 1 är formel 1, motorsportens mest exklusiva gren och förmodligen världens absolut dyraste sport. Den är farlig och omöjlig att utöva i Sverige som inte ens har någon bana.
- Jag var på mitt första race 2000, tidigare hade jag bara tittat på tv. Jag blev så fascinerad, och jag ville dokumentera på ett annat sätt, inte som det typiska sportfotografiet.
Mikael Jansson, en gång assistent hos den egensinniga amerikanska modefotografen Richard Avedon i New York, är själv framgångsrik modefotograf med utländska uppdragsgivare som franska Vogue och amerikanska Pop Magazine. Han har porträtterat Naomi Campbell, halvnaken med en svart dobermann. Han tar kampanjbilder åt Calvin Klein, Gap och H&M. Men de senaste åren har han varvat de hårt arrangerade modebilderna på magra, sexiga modeller med besök på flera av världens 17 formel 1-banor. När modebilderna ska tas är en hel armada av stylister, assistenter och frisörer inblandade. Motorsportbilderna däremot är dokumentära. Mikael Jansson har arbetat ensam med sin Leica. Ofta, efter att ha jobbat för att få tillstånd, på andra platser än de hundratals pressfotografer som följer världens formel 1-tävlingar.
- Jag tycker om att fotografera mode. Men där jobbar man i kanske två dagar, det här har jag hållit på med i tre år.
Många av motiven är påfallande vilsamma, trots att det handlar om en värld av fart och vrål. Och trots att bilen på bilden i själva verket åker i 300 kilometer i timmen.
I formel 1 tävlar männen. Kvinnor och barn tittar på. På Mikael Janssons bilder framstår förarna ofta som anonyma, små rymdmän i sina dräkter, fastspända i stolarna som inför en raketuppskjutning.
Ett återkommande motiv är tajta ansiktsporträtt av världseliten, fångad inför start eller under däckbytarpaus. Bara ögonen syns, men det är tillräckligt för att göra rymdgubbarna till människor. Både ångest och lugn går att läsa in i deras blickar.
- Det där är Kimi Räikkönen. Och där är Jaques Villeneuve, han ser rätt förtvivlad ut. Jag har ju sett de här personerna i civila kläder också, på hotell och i depåer, men det intressanta är det uttryck de får när de sitter i bilen.
Utställningen "Speed of life" visas på Kulturhuset i Stockholm fram till den 12 augusti.
Så jobbar vi med nyheter