Fotograf som söker frågor
Det handlar om närvaro och frånvaro, eller frånvaron av närvaron.
Ur serien "Haunts". JH Engströms kommande fotobok ställer existentiella frågor. Om närvaro och frånvaro av bland annat platser och människor. Foto: JH Engström/Courtesy Galerie Vu
Foto:
"Haunts": Hemsökelser eller platser som man dras till, platser som attraherar.
För JH Engström handlar inte hans bok "Haunts" bara om fysiska platser utan om olika situationer, olika sammanhang och olika människor som har haft dragningskraft på honom. På gott och ont.
- Det behöver inte bara vara goda platser, utan de kan även göra ont. Boken kom till utan att jag märkte det, det här är sådant som jag har fotograferat under tiden som jag har levt.
Förra året blev han nominerad till ett av Europas stora fotografiska pris, den tyska börsens, Deutsche Börse Photo graphy prize. Han kvalificerade sig dit med fotoboken som kom för två år sedan; "Trying to dance", en bok med självporträtt och nakna vänner, med stadslandskap och skogslandskap och obäddade sängar på olika hotellrum.
"Haunts" är uppföljaren, del två i en triologi. För när JH Engström sammanställde bilderna till "Haunts" såg han att ett självbiografiskt tema återkom och triologin var ett faktum. Den tredje delen, "Wells", kommer antagligen nästa år.
- Triologin handlar inte bara om mitt eget liv, men jag utgår ofta från där jag är och dem jag möter. Samtidigt kan jag inte dra en gräns om vad som handlar om mig och vad som handlar om någon annan. Det är jag som har tagit bilderna och valt dem, så på så sätt ser jag dem allihop som självporträtt.
Självporträtt, som ställer existentiella frågor om "att vara i det här jävla livet" och om närvaro och frånvaro i allt och om allt. Som i nakenporträtten. De fanns i förra boken och de återfinns även i denna.
- Folk kan tycka att de är för direkta men det är det som är bilden. Och frånvaron handlar om ambivalensen som uppstår när det just blir så direkt. I många bilder finns det också ett motstånd - fastän bilderna känns väldigt nära, så finns det en väldig distans. Ibland från de jag fotar, ibland från mig.
Det som skiljer "Haunts" från den förra boken är att bilderna nu är mindre romantiserande.
- I "Trying" fanns det ett skimmer över alla bilderna, ett drömskt intryck. Nu är det mer direkt, mer sakligt och mindre intimt på det sättet att nu är fler bilder tagna på offentliga platser, som barer och gator.
Utforskar du dig själv under dina projekt?
- Det gör jag nog. Jag tar ju bilderna av ren nödvändighet. Och det är klart att när jag tittar på dem så frågar jag mig varför jag tar de här bilderna, men det är sällan som jag får något svar. Jag är bara fascinerad av hur allting hänger ihop - inklusive mig själv, säger JH Engström och skrattar.
Fotograferandet är hans uttryckssätt, hans förhållningssätt till eller sökande efter de existentiella frågorna. Ett annat uttryck som ofta förknippas med JH Engström är "att han vill utsätta sig", ett uttalande som han gjorde en gång och som har förföljt honom sedan dess.
- Att utsätta sig behöver inte vara att uppsöka farliga platser - det kan det vara ibland - men det kan lika gärna handla om att kasta sig in i en kärleksrelation eller att ta självporträtt.
Utsätter eller utlämnar du dig själv och de du fotograferar?
- Det är klart att jag kan känna en rädsla ibland och undra vad fan håller jag på med, det är klart. För det blir väldigt utlämnande ibland. Inte när det gäller nakenbilderna, det är väldigt tydliga fotograferingssituationer och allting är väldigt överenskommet, så den biten är avklarad på något sätt. Men. Jag tror att för att göra bra saker så utsätter och utlämnar man sig själv och andra. Och det är inte säkert att det är smärtfritt.
Varför gör du det då?
- För att jag måste. Det har blivit ett sätt för mig att finnas. Jag tror också att om någonting kommer ur en nödvändighet, av ett inre måste, då blir det oftast bra. Sedan måste jag ta ansvar för var gränserna går.
Så jobbar vi med nyheter