Frälsningsarméns Evert Taube
Marcus Brännström berättar om ?Lapp-Lisa?.
Ännu en bild på Marcus Brännström. I lördagstidningen berättade han om faran med att gamla inspelningar förstörs. På lördagseftermiddagen höll han ett helt program på Frälsningsarmén om Lapp-Lisa, en av Sveriges stora sångfåglar genom tiderna. Hon hann med 450 78-varvare under sina dagar!
Foto: Fotograf saknas!
I och för sig är väl arvet efter Lapp-Lisa skyddat. ?78-varvare? står sig länge, med omtänksam skötsel. Lapp-Lisa hann faktiskt med 450 inspelningar under sitt 60 år långa ?artistliv?. Själv blev hon 85. Men oron för vad som kan hända i groparna med svenska visskatter behöver lyftas fram, när som helst och överallt.
Marcus Brännströms andra skäl är geografiskt och kulturellt. Anna-Lisa föddes i Marks by på andra sidan Malgomajsjön väster om Vilhelmina. Det ligger bara så där 30 mil sydväst om Skellefteåtrakten. ?Bara 30? ? det handlar ju om Norrland. Skellefteå är Marcus hemtrakter och där råder, eller åtminstone rådde, fortfarande en smula av den religiösa kultur som Lapp-Lisa växte upp i.
Hennes familj var mycket musikalisk. Modern, Spel-Teckla kallad, spelade till exempel själv brudmarschen på sin fiol på väg från kyrkan efter sitt bröllop.
Som tonåring var Anna-Lisa en glading som gillade sång och dans. Men mot slutet av tonåren kom hon till Frälsningsarmén i Vilhelmina. Och blev frälst, som man säger. Den övertygelsen brann i henne livet ut, men det gjorde inte henne mindre glad. Hon blev frälsningsofficer. Men efter några år mötte hon sin kärlek i Hedemora. Och då han bara var vanlig soldat fick hon lämna officersbanan ? och uniformen ifrån sig ? om hon gifte sig. I Frälsningsarmén fick officerare bara gifta sig med officerare. Kanske är det så alltjämt.
Men fortsätta sjunga på Frälsningsarmén, det uppmanades hon till. Framför allt sångerna om sitt exotiska Lappland, alltid med Jesus inblandad.
En marknadsinriktad officer begrep att hon skulle väcka större uppmärksamhet om hon då också uppträdde i lappdräkt. Det var så hennes gestalt och artistnamn kom till. Hon hann nöta ut över 30 lappdräkter genom åren.
Den för exotiska profilen gjorde att även utlandet fick upp ögonen för henne.I mitten på 1950-talet turnerade hon flitigt och med stor framgång i många länder, inte minst USA.
En gång när hon kom hem från USA samlades 30 000 människor på Järntorget i Göteborg för att välkomna henne! Den annars riktigt stora publiken mötte hon egentligen först 1963, i Hylands Hörna.
Marcus Brännström kan sin Lapp-Lisa, både som berättare och sångare. Men sångerna var han inte ensam om att kunna. När han slog an ackorden till Barnatro? stämde hela publiken in. Där i Frälsningsarméns lokaler på Hallströmsgatan satt ju järngänget. Många, kanske de flesta, hade säkert själva upplevt Lapp-Lisa även om det är trettio år sedan hon gick bort.
Barnatro fanns förresten med på en av hennes första skivor, i mitten av 1930-talet. Den såldes i 100 000 exemplar! Hon blev grammofonbolaget Sonoras stora artist! De avundsjuka gav henne namnet Platt-Lisa. Det var en tid då knappt ens radio fanns. En skiva kostade fyra kronor ? det var en veckolön för många. Men man köpte.
Om Barnatro sade Lapp-Lisa själv var hon än uppträdde: ?den behöver ni inte be mig sjunga, det gör jag ändå.? Till samma kategori hörde Guldgrävarsången.
Förutom att ge liv åt hennes insatser sjöng Marcus en rad Lapp-Lisa-sånger. Själv skrev hon inte en enda text eller melodi.
Jag minns själv hennes tjocka, röda sångbok, som hon alltid hade med sig. Den rymde 800 sånger.
Är hon glömd idag? Nej. I hennes födelseby, Mark, invigde man för fem år sedan ett riktigt museum till hennes ära. Utanför står hon staty.
Dagens unga vet knappast vem hon var, förutom alla inom frikyrkornans musikkretsar. I lördagsprogrammet var det heltomt på unga. Det var lite synd, för även unga musiksugna hade kunnat få i sig mycket matnyttigt från artistlivet.
Visskolan, åtminstone Visskolan, borde låta Marcus Brännström dela med sig av sina djupa kunskaper om denna stora personlighet inom svensk viskonst.
Så jobbar vi med nyheter