VT träffar honom på Runmarö i Stockholms skärgård, där han bor han sedan många år.
Han möter upp på kajen med flakmoppe, det vanliga fordonet på ön.
- De nytillverkas i Kina, ropar han över motorljudet till reportern på flaket.
Efter ett par kilometer är vi framme vid huset. Eller husen. På tomten finns ett mindre hus där hustrun Johanna, som är bokbindare, nu har sin arbetsplats. I det enkla huset bodde familjen de första tio åren, med inte ens vatten indraget och med små barn.
Men i en svårslagen miljö. Från verandan i huvudbyggnaden ser vi ner mot vattnet och bryggan.
- Det här påminner om uppväxten i Grantorpet, säger han.
Men vattnet är inte Östersjön, utan en av flera insjöar på skärgårdsön. Vi hinner knappt sätta oss innan han ursäktar sig och rusar in igen. För att hämta en kikare.
- Man vet aldrig vad som kan komma i synfältet!
En vacker fjäril fladdrar nyfiket in över vårt bord.
- En apollofjäril, noterar han.
Redan i femårsåldern visade han ett stort intresse för allt vad som fanns att upptäcka i naturen. Så har det fortsatt. Nu vinner han allt fler läsare med sina böcker som är svåra att genrebeteckna. Biblioteken har ofta svårt att placera dem.
Är de biografier? Eller populärvetenskap?
- Essäer kallas de ofta, och gärna för mig, det är väl fint, säger han.
Att han i vår kommer med en essäsamling där ett kapitel handlar om pappa är ingen tillfällighet. Ingvar Sjöberg gick bort i september 90 år gammal. Nu ska huset på Grantorpsvägen säljas.
Mamma Gunnel har flyttat in till Västervik. Miljön i Grantorpet präglade. Naturen fanns inpå knuten och pappa kunde mycket om den.
Att författaren nu i juni tog in på det där hotellrummet i Bayern är förstås heller ingen tillfällighet. I Tyskland finns en stor läsekrets och där har han fått stipendier.
Just i det hotellrummet målade också John Bauer 1902 några akvareller som fortfarande finns hos mamma i Västervik. Fredriks farfar var nämligen bekant med familjen Bauer.
Men framför allt: 1950 bodde alltså pappa Ingvar i samma hotellrum - och nu satt Fredrik här och skrev om honom.
- En mycket säregen upplevelse, ett avslut, säger Fredrik Sjöberg.
Ett avsked till pappa, men knappast till Västervik. Föräldrahemmet säljs men kopplingen till hemorten finns kvar. Det var här han blev ordförande i Fältbiologerna. Han fanns också med i utkanten när Västerviks Demokratiska Miljöparti bildades.
Någon politiker blev det dock inte av den miljöengagerade unge mannen. Oavslutade biologistudier i Lund. Jobb som bland annat attributör på Dramaten, innan han började skriva.
Om biologi och miljö. Sedan alltmer om konst. Om lite märkliga människoöden. Om sig själv. Hur han till exempel en gång släckte all gatubelysning i Västervik. Nu alltså också om pappa. Fredrik Sjöberg vet att han har många läsare i barndomsstaden.
- Jag har märkt av det på senare tid, är inbjuden till bokhandeln i september, säger han.
Västervik tycks han ha med sig där på sin skärgårdsö.