Häromkvällen såg jag Ted. En ganska genomsnittlig, ganska okej amerikansk komedi. Mot slutet av filmen slår det mig. Jag känner igen en av rollfigurerna. Han återkommer med jämna mellanrum i filmer.
För ett tag såg jag honom i Harry Potter. Där visade han sin slitstyrka genom att återkomma inte bara i en skepnad utan som tre separata, men ganska identiska rollfigurer.
Vem är det jag talar om?
Ni vet, ni ska göra en rollbesättning inför en film. En av rollfigurerna ska vara ett barn, en pojke.
Inget gullig, snäll gosse. Tvärtom, en riktig översittare. Till och med grym – i Ted slet han örat av huvudpersonen, en teddybjörn, bara för sitt höga nöjes skull.
Föräldrarna sätter inga gränser, så gossebarnet är bortskämt och gnäller. En del av er har redan ringat in sonen i Harry Potters fosterfamilj.
Som regel är det ett måttligt intelligent barn. Initiativförmågan är det si och så med. Den här killen gör gärna tjänst åt mer intelligenta mobbare – se Dracos båda hantlangare i Harry Potter.
Vad krävs det för egenskap för att illustrera alla dessa dåliga karaktärsdrag? Barnet ska vara en tjockis.
Vad är det som gör att övervikt är okej som universalmedel i filmer för att illustrera en massa dåliga egenskaper? Finns det verkligen stöd från verkligheten för att mobbare ofta är överviktiga? Jag försöker dra mig till minnes från min barndom, och hittar inget samband mellan vikt och översittarfasoner. Däremot minns jag motsatsen. Barn som förlöjligades för sin höga vikt.
Det är kanske det som sticker mest i ögonen. I slutet av Ted går den lille tjocke killen till attack mot teddybjörnens bästa kompis, en man i 35-årsåldern. Barnet vrålar av ilska samtidigt som han springer med klumpiga steg. 35-åringen slår ner killen med ett knytnävslag, och fäller repliken "Det var på tiden."
Underförstått att den oförskämda, bortskämda killen borde ha fått ett kok stryk långt innan.
Min fråga är: hade man vågat sig på samma scen om pojken spelats av en smal, blåögd lintott? I verkliga livet, har det sagts mig, kan även smala barn vara komplett odrägliga. Eller finns det en underton av att överviktiga barn är lite mindre skyddsvärda än andra barn?
Då kanske filmernas skildringar av mobbare kan göra eländet desto större för verklighetens mobbingoffer.