Fullständigt misslyckad

Det sämsta jag läst vad gäller floror (och det är ändå en hel del).
Det jag främst vänder mig emot är urvalet. Det är generande knapphändigt. 450 arter; det är en droppe i havet. Särskilt med tanke på att mängder av bokens arter bara finns i södra Europa. Det blir varken hackat eller malet.
Oftast visas bara en representant för varje familj och det är ju på tok för lite. En oinvigd kan lockas tro att till exempel äkta förgätmigej och skogsförgätmigej är allt man har att välja på inom den familjen. I själva verket har vi åtminstone ett dussin arter i Sverige. Och så är det i alla familjer. Det är helt omöjligt att hitta rätt art med det här urvalet!

Det mest frapperande, närmast generande, finner man under rubriken "Liknande arter" som står för varje art. Hur i hela världen har man gått till väga för att välja ut dessa "liknande" arter?
Hur kan någon med berått mod påstå att fingerborgsblomman kan förväxlas med kungsljus? Eller klotpyrola med liljekonvalj? Sommarfläder med läkevänderot? Småborre med vejde? Ja, du som vet åtminstone något om växter fattar nog vad jag menar. Man tappar genast förtroende för författaren.

Arterna presenteras dels på fotografier, dels på teckningar. Små pilar visar vad författaren anser vara ett viktigt kännetecken för arten. Men det stämmer inte! Det är bara trams.
Så köp för all del inte den här boken om du vill lära dig att känna igen blommor! Är du däremot road av att få se hur några medelhavsväxter ser ut så finns där ett urval, men bara en bråkdel, så det känns också meningslöst.