Galghumoristisk debut i en hejdlös släktskröna

Knud Romers debutroman "Den som blinkar är rädd för döden" fick enorm uppmärksamhet när den kom ut i Danmark. Med all rätt. Knud Romer levererar en rejäl skröna, skriven på ett respektlöst och stundtals helt ohejdat språk.
Men det är inte främst hans kvalitéer som författare och berättare som rönt uppmärksamhet i Danmark. Nej, det är det mycket känsliga ämnet som rört upp känslor.

Knud Romer är född 1960 i Nykøping på ön Falster. Han är litteraturvetare, reklammakare och skådespelare i Lars von Triers "Idioterna".
Nu är han också författare och hans självbiografi är sannerligen inget ängsligt, trevande förstlingsverk. Istället målar han med breda penseln. Djärva och rappa meningsbyggnader och en berättarteknik som inte följer gängse normer.
Det är roande läsning, trots att händelserna han beskriver ofta är djupt tragiska. Romers debut är klart galghumoristisk utan att hänge sig åt övertramp i den riktningen.
Själv jämför jag hans skrivsätt med författare som Ota Pavel, en av mina favoriter. Vi får hänga med på hisnande utflykter till olika grenar av den originella släkten.
Knud Romer råkade ha föräldrar som inte passade in. I alla fall en av dem. Hans mor var tyska och hela familjen vändes ryggen. Lille Knud - "Knüdschen" - blev rejält mobbad. Tyskhatet visste inga gränser, nu när det inte längre var farligt att öppet visa tyskhat.
Att Knud Romers mor högst troligt gjort djärvare motstånd än flertalet i Nykøping var det ingen som visste, eftersom alla var mer intresserade av att hata.
I Danmark har boken beskrivits som en hämndaktion. Det är i så fall helt i sin ordning för min del efter allt som "Knüdschen" och hans familj utsattes för.
Boken har ett stort fel: Den är alldeles för kort!