Gråa moln hänger över Spötorget i Västervik. Folk halvspringer över torget och verkar allmänt stressade för att hinna med sitt ärende eller kanske komma i tid till ett möte någonstans.Gatumusikern Roland Humphrey står i hörnet utanför banken och sjunger sina sånger. "Whiskey in the jar" tonar ut över Bredgatan för dem som går förbi.I lilla Västervik är det inte många som stannar upp och lyssnar, utan folk tittar lite förstrött på honom, och vandrar vidare. En dam i medelåldern verkar gilla hans musik och stannar upp en stund. Hon släpper elegant en tjugokronorssedel ner i gitarrfodralet som Roland har lagt ut på gatan och han nickar tillbaka mot henne, som ett tack eller bara för att visa att han gillar hennes bidrag.Roland Humphrey som kommer från England har flackat omkring i snart varenda land i Europa i närmare 20 år, berättar han. I Sverige spelar han ofta och Västervik brukar få ett par besök under året. Roland spelar för sitt uppehälle och för att han gillar det. Det har blivit hans livsstil. Rik blir han definitivt inte på att spela på gatorna.Under sin spelning i Västervik lyckades han bara skrapa ihop en hundring under den tid som han var här. I bland blir det mer, ibland mindre, säger Roland. Den här dagen var dock inte Västerviksborna speciellt givmilda mot honom. Efter en timme och ett tjugotal låtar, mest 70-talslåtar, packar Roland ner sin gitarr i fodralet och drar vidare till nästa stad. Musiken gav i alla fall det grå Spötorget liv under någon timma.Se VT fotografen Anders Steiners ljudbildspel på webben. www.vt.se/ljudbildspel
