Generositet utan snobbism

Charmig och opretentiös. Det är två adjektiv som dyker upp i huvudet vid en rask rundtur på Liljevalchs vårsalong 2008. Detsamma stämmer in på vår guide, nytillträdde konsthallchefen tillika årets juryordförande Mårten Castenfors. Inför varje verk bjuder Castenfors en anekdot eller åsikt, och småskvallrar glatt om konstnärerna: "Hjälp, den här har ringt minst 90 gånger, och kommer inte att vara nöjd med vår placering" eller "Ser du de där två tavlorna med kjolarna? Enligt hennes anvisningar skulle de hänga i takhöjd!" Efter att ha passerat den första sobert svart-vita salen, där den modeintresserade snabbt identifierar konstfärdiga kreationer av Bea Szenfeld och Helena Hörstedt, gör vi halt framför en vägg vigd åt det färgstarka och tokroliga.- Tanken i det här rummet är att släppa fram amatörism i dess bästa form. Det var jag som propsade på att de där fula jyckarna skulle vara med, det ville inte de andra, säger Mårten Castenfors stolt framför en svart-rosa pudel i akryl.Men bortsett från Eva Levens serie hundtavlor har årets jury varit extremt samstämmig. Det överraskade såväl Mårten Castenfors som den trio kuratorer födda på 70-talet han delat uppgiften med: Ikko Yokoyama, Mia Zeeck och Liv Stoltz, alla med olika bakgrund och ingångar i konstvärlden.- För mig var det rätt kul att slippa representera en gammal surgubbe.Men vad säger det om svenskt konstklimat att ni varit så överens?- Att det finns en grundkvalitet. Och har man varit i svängen ett tag är den så uppenbar att man enas. Det har gjorts försök att pigga upp Vårsalongen med att till exempel ta in internationella kuratorer men när man väl kommer till kritan står man ändå där med samma urval. Bland de ratade konstnärerna, 1482 stycken (101 kom med), finns framförallt de som sysslar med det som Mårten Castenfors kallar modernism på tomgång. Men också två väletablerade konstnärer vars bidrag juryn gillade men inte kunde placera i mixen. Grundtanken med årets hängning är att var och en av de tolv salarna ska överraska med en ny stämning. Och trots iögonfallande lekfulla inslag som Carina Gunnars och Anna Kindgrens hängmatte-installation, dominerar de mörka undertonerna Vårsalongen 2008. - Det finns ett uppenbart svårmod här i Norden. De flesta bidragen skildrar ensamhet och ensamma människor.Det är mycket fotografi i år, men även textila konsthantverk och videokonst. Måleri har däremot - till Mårten Castenfors stora förtret - hamnat lite i skymundan.- Om jag hade kunnat vräka på med bra måleri hade jag gjort det. Då tänker jag särskilt på generationen 50plus. Både jag och Liljevalchs traditionella besökare vill se måleri. Nästa år får de fan i mig söka! Är då Vårsalongen rätt ställe för unga förmågor att visas på om de vill bli upptäckta? Nja, konsteliten intresserar sig inte nämnvärt för Vårsalongen, som framförallt profilerat sig som ett folkligt konstevenemang.

Generositet utan snobbism

En hyllning till amatörismen? Konstskoleeleven med några år i branschen är välrepresenterad på Liljevalchs vårsalong 2008. - Men det ska inte vara någon jävla elevutställning. Vårsalongen ska innehålla möten mellan olika generationer, säger konsthallens chef Mårten Castenfors.