– Leif är inte ordinarie medlem längre men däremot rycker han in och vikarierar ibland när det finns behov.
Det har stuvats om en hel del i bandet under de senaste två åren. Tre personer har lämnat Glapack och två nya har tillkommit.
De två "nykomlingarna" heter Lennart Larsson och Tore Johansson.
– De må vara relativt nya i bandet men de är inga gröngölingar utan erfarna musiker, poängterar veteranerna Stanley Ahl och Anders Sjöberg.
Både Stanley Ahl och Anders Sjöberg har varit med i bandet sedan starten för åtta år sedan.
Förändringarna till trots kommer publiken att känna igen repertoaren och stämningen som är karaktäristisk för Västerviks glapack, menar de.
– Vi fortsätter spela gamla "kultis"-låtar. Men vi har en bred repertoar med allt från gamla folkdanslåtar till sakral musik och visor och pop.
– Men det är mogen musik, mestadels något övermogen, skojar Stanley Ahl och Anders Sjöberg.
Det spexas friskt under "glapackarnas" föreställningar.
– Vi bjuder på roliga historier och annat skoj. Man ska ha roligt när man spelar.
Främst får de uppdrag av föreningar och företag. Förra helgen spelade de exempelvis på Gränsö slott för Svenska kyrkans volontärer.
Varje onsdag träffas de för att öva i en lokal på Psykiatriska Museet. Och ungefär två gånger i månaden spelar de live för publik.
Närmast övar de inför en konsert i Bryggaren den 18 oktober.
– Då ska vi spela för 200 personer när pensionärsföreningen 60-årsjubilerar.
Har ni någon rolig anekdot att bjuda på från era första åtta år med bandet?
– Det finns många. Men ingen av oss glömmer nog när vi spelade på äldreboendet i Hjorted. Det var en gammal man som satt vid ett bord längst fram. Han blev så uppfylld av musiken att han inte kunde sitta still. Någon av oss sa att han gärna fick komma fram och dansa. Vi fick skämmas lite eftersom det visade sig att han bara hade ett ben. Men han tog inte illa upp. Till slut hämtade han sin protes eftersom han var så sugen på att dansa. Så dans blev det.