Göran Hägg ger liv åt Stagnelius

Göran Hägg har skrivit en angelägen biografi över den ansiktslöse poeten Erik Johan Stagnelius. Det är mycket svårt att forma en bild av honom eftersom det finns så väldigt få samtida iakttagelser bevarade. Det finns heller ingen bild eller målning av honom. En siluett finns, det är dock osäkert om det verkligen föreställer Stagnelius. Men Göran Hägg är mycket trovärdig i sitt sätt att analysera det material som ändå finns.
"Så fulländat har ingen fått vårt motsträviga språk att klinga. Till skillnad från hans liv är det fråga om något nästan perfekt", så sammanfattar Göran Hägg Stagnelius korta liv och stora gärning.

Grundlig är skildringen som börjar med en miljöbeskrivning av Öland och Kalmar där Stagnelius växte upp. Vi får en bra allmän bild av trakten från 1600-talet och framåt och i prästernas liv i synnerhet. Stagnelius far var kyrkoherde och senare även prost. Men han var ingen vidare fadersgestalt och förmodligen en av orsakerna till sonens utanförskap.
De mycket få samtida dokument som rör Stagnelius vrider och vänder Göran Hägg på, han berättar utförligt om poetens samtid och den trånga litterära värld som existerade i 1800-talets början.
Göran Hägg guidar också föredömligt i Erik Johan Stagnelius diktargärning och kommer med förklaringar, bakgrunder och analyser som ger ett stort mervärde för dagens läsare. Han gör oss bekant med Stagnelius symbolvärld och med gnosticismens sammanflätning av gudomliga väsen. Vi får också dåtidens reaktion på hans dikter.

Trots det knappa underlaget blir Erik Johan Stagnelius levande och hans rebelliska, kompromisslöshet intill det bittra slutet, redan som 29-åring, utomordentligt väl beskriven i Göran Häggs biografi. Dessutom är det välskrivet och lättläst, inte alls utan humor. Inte heller väjer Göran Hägg för obehagliga sanningar, han delar ut ett par rejäla råsopar.
Bland annat får vi ta del av intrigmakeriet där bland andra den hyllade Tegnér stöter dolken i ryggen på Stagnelius och får honom att mista såväl ett välförtjänt pris av Svenska Akademien som sitt oavlönade arbete på Ecklesiastikdepartementet (för övrigt kollega med en annan sparkad tjänsteman, Carl-Jonas Love Almqvist).
Stagnelius hinner aldrig uppleva ett verkligt erkännande. Först efter sin död blir han uppskattad och tack vare en ovanligt osjälvisk insats av Lorenzo Hammarskiöld samlas hans efterlämnade, aldrig publicerade, manuskript och trycks. För övrig hjälpte också en förläggare i Västervik till. Han tryckte "Hittills outgifna dikter af E.J. Stagnelius" år 1856, bland andra en mycket kontroversiell dikt.

Skalden dog utblottad, utstött och ensam. Göran Hägg jämställer honom med Bellman och Fröding och konstaterar:
"Vore den (hans dikt "Se blomman") engelsk eller ens översättbar till engelska skulle den studeras över hela den läsande världen på samma sätt som Coleridges fragment Kubla Khan - från Buffalo till Benares, från Dunfermline till Durban."Fotnot. Läs dagens Kolumn på sidan 12 om hur Stagnelius fortfarande väcker starka känslor.