Som läkare och professor vid Karolinska Institutet i Stockholm har han naturligtvis författat många vetenskapliga skrifter genom åren.
Men så, i slutet av 90-talet, skrev han den religionsfilosofiska texten "En dold Gud" - något som möjligen överraskade en och annan av hans läkarkollegor.
I den reflekterar Einhorn över hur tanken på en dold och obeskrivlig Gud framträder i olika religioner och vilka egenskaper som tillskrivs denna Gud i vårt medvetandes inre. Han beskriver också mötet mellan gudsbilden och den moderna naturvetenskapen och psykologin. Texten kretsar kring frågan: Finns det kanske en dold Gud som är kompatibel med alla dessa olika tankesystem?
Några år senare, 2003, kom hans första skönlitterära bok "Den sjunde dagen" (innehållande flera berättelser som bygger på samtal mellan en far och en son). Och två år senare gavs "Konsten att vara snäll" ut, vilken åtföljdes av "Medmänniskor" och "Vägar till visdom". De tre sistnämnda sorteras dock inte under skönlitteratur utan facklitteratur och behandlar frågor om etik, moral och medmänsklighet.
I höst är Stefan Einhorn aktuell med sin första skönlitterära roman, "Änglarnas svar". Temat känns igen. I korthet skulle man kunna beskriva boken som en roman om det goda och det onda, som enligt Einhorn finns i varje människa, och om förmågan att förlåta och att försonas.
- Inledningsvis hade jag tänkt mig att skriva en novell, berättar Stefan Einhorn, och tillägger att han för ovanlighetens skull inte hade någon tydlig tanke eller klar struktur för historien när han satte sig ner och började skriva.
Kapitel lades till kapitel och flera röster pockade på att få utrymme. Så småningom insåg Stefan Einhorn att den novell han tänkt skriva faktiskt utvecklade sig till en roman om förintelsen. Historien växte fram av sig själv.
- Det var alltså inte meningen från början. Men när jag ser tillbaka på processen verkar det helt logiskt. Min slutsats är att man ska lita på den kreativa processen och inte klamra sig fast vid en ursprungsidé.
Den fiktiva historien berättas av sju olika personer vars öden är starkt sammankopplade med varandra. Händelserna äger rum i Polen och i Sverige under och efter andra världskriget.
Det kan nämnas att Stefans föräldrar, Nina och Jerzy Einhorn, överlevde förintelsen och kom som judiska flyktingar till Sverige efter kriget.
En annan viktig fråga i boken, utöver den om gott och ont hos människan, handlar om sanningen och vem som egentligen kan göra anspråk på den. Finns det bara en sanning? Eller är sanningen individuell?
- I "Änglarnas svar" talar jag inte om vilka slutsatser läsarna ska dra. I mina tidigare böcker har jag kanske ibland skrivit läsarna på näsan men inte i den här.
De senaste tio åren har Stefan Einhorn framför allt ägnat sig åt skrivandet och att resa runt och hålla föreläsningar om de ämnen han behandlar i sina böcker. Men han tjänstgör fortfarande vid Karolinska Institutet, om än på deltid. I grund och botten är han cancerläkare men undervisar sedan några år tillbaka blivande läkare i patientbemötande, det vill säga i konsten att bli en bra doktor. Han har även kvar ett fåtal egna patienter. Den egna forskningen har han dock släppt tills vidare.
Vad var det då som fick honom att kliva av karriärkarusellen i slutet av 90-talet för att skriva en bok om något så ovetenskapligt som Gud?
- Det var en 40-årskris. Ja, en livskris helt enkelt, berättar han.
- Fram tills dess var jag en hängiven akademiker och karriärist. Men erfarenheten fick mig att börja fundera och grubbla över vad som är viktigt i tillvaron. Var det karriär och fina titlar? Eller fanns det något annat som var viktigare?
Stefan valde alltså att trappa ner den akademiska karriären och börja skriva.
Vad fick du fick reaktioner från omgivningen och dina kollegor?
- Det var påfallande positiva reaktioner. När "En dold Gud" kom ut trodde jag att jag skulle vara slut i den akademiska världen. Men så blev det inte. Jag bemöttes tvärtom med stor respekt.
Det skulle visa sig att beslutet att kliva av befordringsstegen tvärtom satte en väldig snurr på karriären.
- Det var efter det beslutet jag fick min professur och blev chef. Min karriär har med andra ord aldrig gått så bra som efter att jag bestämde mig för att inte satsa på den.
I fråga om den personliga tron beskriver sig Stefan som agnostiker (han är också författare till "Det agnostiska manifestet" som publicerades på DN Debatt härom året, reds anm).
Att vara agnostiker innebär att man inte tar ställning till om Gud finns eller inte. Man är helt enkelt öppen i frågan.
- Jag tycker att det är en hedervärd inställning eftersom man för närvarande inte kan svara på detta. Det finns inga bevis för Guds existens lika lite som det finns bevis för motsatsen. Kanske finns det en Gud.
- Att jag formulerade "Det agnostiska manifestet" beror på att jag med sorg iakttagit hur diskussionen polariserats mellan humanisterna och de troende. Man förväntas ta ställning till att Gud finns eller att Gud inte finns.
Det stora intresset för sådant som rör etik och moral - var kommer det ifrån? Är det någon specifik händelse? Eller har du det med dig hemifrån?
- Jag vet inte varifrån mitt intresse för de stora livsfrågorna kommer. Jag kan inte säga att jag minns att vi diskuterade sådant vid köksbordet när jag växte upp. Jag har nog själv kommit fram till att det här är livsavgörande frågor för mänsklighetens överlevnad. Jag tror att godheten är en förutsättning för vår existens.