Dags att sammanfatta lite av året som gått. Bästa skiva och den största överraskningen för min del var när Mimikry släppte sin platta Alderland. Jag har definitivt aldrig gillat dem förut och trodde väl aldrig att jag skulle lyssna på den två månader i sträck, så att till och med min son Joey sa till mig häromdagen:- Pappa kan du inte byta skiva i bilen snart, du har ju lyssnat på den där skivan i säkert ett halvår.Kom på mig själv med att vi faktiskt lyssnat på den varje dag i två månader och bytte genast lite generat till Backyard Babies förra skiva People like people like people like us och Joey blev glad och nöjd. Kan faktiskt inte komma ihåg senast jag lyssnade sönder en skiva så totalt. Måste ha varit någon gammal Dischargeskiva eller nåt liknande...At the gates på Sweden Rock var också helt gudabenådat, nästan religiöst på nåt vis. Om nu ett dödsmetalband kan vara det. Fantastiskt bra var det i alla fall. Den stora överraskningen på Sweden Rock stod Birth Control för, ett gäng gamla krautrockare som visade att de fortfarande brann för sin underbart sköna tyska krautrock och bevisade att gammal inte bara är äldst utan också är bäst. Fantastisk spelning klockan 12.00, synd bara att det var så få där, ni missade något.2008 är också året då jag förstått att Volbeat faktiskt är rätt ok, inte fantastiska men helt ok. AC/DC släppte en ny låt, Rock´n´Roll train, som är deras bästa låt sedan valfri låt från "Back in black". Helt otroligt skön svängig rocklåt som bara AC/DC mäktar med, jag blev väldigt sugen på att se dem igen. Svenska Acursed släppte skivan "Tunneln i ljusets slut", och mer ångestladdad crustpunk får man leta efter. Det gör förbaskat ont att lyssna på den skivan, ångesten blir extremt närvarande, livet får en helt annan betydelse. Judas Priest släppte sin mest pretansiösa skiva någonsin, "Nostradamus". Tanken var god men den skulle också stannat vid en tanke. Total besvikelse. Amerikanska Pennywise visade faktiskt att man fortfarande är ett band att räkna med. En riktigt skön platta släpptes 2008, nämligen "Reason to believe". Till skillnad mot deras svenska motsvarigthet Millencolin, som släppte "15 machine" som bara visade upp ett band som försökte göra något nytt men inte vågade fullt ut, och det hela slutade men en jämntjock massa som inte gjorde en jäkel glad, jo kanske några men inte mig i alla fall.Nu blickar vi framåt mot 2009 och hoppas på ett nytt gott musikår. God Jul och Gott nytt år!
