Gun vet hur man får människor att växa

Jag arbetar med... människor från olika kulturer och bakgrunder. Jag leder och ansvarar för föreningen Hand i Hands verksamhet. Vi finns vid torget i Gamleby och är ett öppet hus för svenskar och invandrare som har behov av att träffas. - Det här är en mötesplats över etniska och kulturella gränser. Invandrare lär snart känna svenska vänner och tvärtom tack vare okonstlade, enkla, möten. Här är det helt naturligt att en muslimsk kvinna tar sin bönematta och går in på mitt kontor för att be en stund även om jag sitter där och jobbar.- För att finansiera verksamheten driver vi en second hand-butik. Tack vare detta kan vi även ge ekonomiska bidrag till människor som vi vet behöver det. Vi bestämmer själva i vår lokala förening över våra medel. En stor del av vår verksamhet är också den humanitära hjälp vi förmedlar, bland annat till Rumänien genom Hjärta till Hjärta i Linköping.
Jag kan ... få människor att "växa" och få dem att upptäcka mycket som de är bra på. Hos oss finns inte rätt och fel, alla använder sin förmåga och utgår från sina värderingar. Jag har själv inga "raka linjer", kanske är det därför som det blivit som det blivit.
Jag är nyfiken på ... människor med olika bakgrund, något som berikar mitt liv. Just nu går jag för övrigt på en datakurs, även om intresset från min sida är begränsat. - Jag är också nyfiken på hur det blir med klimatförändringarna och vår miljö. Jag hoppas att vi ska kunna bromsa den negativa utvecklingen.
Jag önskar att ... få fortsätta med mitt arbete som jag älskar. Få tid att träffa barn och barnbarn i vårt fritidshus i Vejbystrand, vandra vid havet och bada i solnedgången. Min dotter Anna väntar sitt första barn som enligt beräkningarna ska födas i januari.
Jag skulle vilja ... åka till Bosnien igen och besöka mina vänner som återvänt dit. Jag var där 1999, 2001 och 2003. Där vet jag att de väntar på mig och att jag har husrum oavsett hur länge jag stannar. Det är en stor upplevelse att få bo i hem där kriget satt svåra spår men som detta till trots hyser människor som är positiva och tacksamma för sina liv och det de har.
Om att bo i Västerviks kommun: för mig är det Gamleby som gäller. Vattnet, berget, skogen med svamp och bär, människorna. Allt man kan behöva finns också nära och det som inte finns i butikerna kan man kanske hitta hos Hand i Hand.Svaret på Christel Hannus fråga "Hur fick du idén till att starta Hand i Hand och hur orkar du?":- Rädda Barnens länsförbund hade årsmöte i Västervik 1992 och föreslog att vi skulle öppna en lokal för kvinnor och barn som kom från kriget i Bosnien. Vi hade en förläggning i Gamleby då och många flyktingar. Jag utsågs att hitta en lokal och att starta verksamheten. Då trodde vi att den skulle pågå i cirka sex månader men nu har vi funnits i 18 år.- 1999 ombildades vi till en fristående, humanitär och social, förening som heter Hand i Hand. Namnet var faktiskt min idé. Det kändes rätt med tanke på det arbete vi bedriver.- Hur jag orkar är något jag själv funderar på ibland. I mitt arbete finns många problem som måste lösas på olika sätt, alla dagar är olika. Men den gemenskap och alla positiva möten jag får uppleva ger mig så oerhört mycket. Jag är tacksam för allt jag har fått genom Hand i Hand och skulle inte vilja byta med någon. Det kanske bör tilläggas att jag på senare år också har lärt mig att säga nej ibland och att dra gränser.Jag skickar pinnen vidare till ... Sahra Ahmed.Därför att ... hon är ett föredöme för våra invandrare.Det här vill jag fråga henne: - Vilka är dina framtidsdrömmar?

Gun vet hur man får människor att växa

Gun Virenhem, i Gamleby, har ett jobb som hon inte skulle vilja byta med någon. Snart hoppas hon få möjlighet att göra en ny resa till Bosnien för att hälsa på vänner där. Men just nu går hon i väntans tider. I januari ska hon bli mormor.