Hallå där, Karin Oswald...

Under november månad har du skrivit och skrivit och skrivit, så pennan nästan tagit eld. Berätta!

Ny bok. Karin Oswald är 43 år. Hon bor med sin man och två barn i Uppsala där hon arbetar som barnspecialistundersköterska. 
- Att förmedla berättelser har alltid varit en av mina största passioner, säger hon.

Ny bok. Karin Oswald är 43 år. Hon bor med sin man och två barn i Uppsala där hon arbetar som barnspecialistundersköterska. - Att förmedla berättelser har alltid varit en av mina största passioner, säger hon.

Foto: Ellen Nielsen Kindstrand

Kultur och Nöje2015-12-08 08:00

– Sista dagen i oktober bestämde jag mig för att haka på det amerikanska projektet "National novel writing month", ett arrangemang som växt och kommit att bli internationellt uppmärksammat. Numera anmäler sig folk från hela världen till projektet.

Vad går det ut på?

– I grund och botten handlar det om att locka skrivsugna människor att komma igång. November månad blir en skrivarmånad och innan den är slut ska man ha åstadkommit minst 50 000 ord. Man behöver inte vara färdig med sitt arbete då. Det handlar mer om att man ska komma igång med skrivandet som sagt. Det blir liksom en spark i baken. Och sedan har man stoff att bygga vidare på.

För egen del är du ju redan igång och har tidigare givit ut två böcker på eget förlag, "Välkommen till Mysteria" (om livet med ett autistiskt barn) och "Gravid!" (en tecknad iakttagelse om graviditetens alla skeden, de angenäma som de mindre angenäma faserna). Vad fick du ut av att delta i "National novel writing month"?

– Man får helt gratis tillgång till en plattform med flera olika slags forum och har man behov att det kan man få väldigt mycket stöttning på vägen. Man kan skaffa sig skrivarkompisar och peppa varandra. Dessutom får man mejl med tips från redan etablerade författare, och sådant kan ju kännas värdefullt. Jag fick till exempel en hälsning från den amerikanska författaren Diana Gabaldon som skriver romantiska historier som utspelar sig på 1700-talet.

– Man inser att även etablerade författare har varit gröna. Även dom har skrivit en massa "skit" som så småningom, efter mycket kämpande, har förvandlats till guld. Bara att få höra det är ju inspirerande.

– Om man vill kan man även få en mentor att stöta och blöta sina idéer med. Men det avstod jag från.

Du åstadkom ju faktiskt en berättelse på den här begränsade tiden . Vad blev det?

– Ja, jag skrev en bok på 180 sidor, som nu är tryckt och klar. Jag lät trycka den via Books on demand. Den heter "En medelmåttas bekännelser" och är en fiktiv självbiografi skriven i jagform. I centrum står Johan, en kille som inte tycker att han gör så mycket annat än jobbar och sover. Han är ingen utåtriktad person och han är ganska blyg. Ändå bestämmer han sig för att försöka skriva om sig själv. Alla människor har något att berätta ...

Hur fick du idén till historien?

– Den kom faktiskt till mig i en dröm när jag var på besök hemma i Västervik tidigare i höstas. Jag drömde att jag redan hade skrivit boken och bara skulle göra några små korrigeringar. Det var så verkligt att jag var på vippen att starta datorn så fort jag vaknade. Det kändes lite snopen när jag insåg att jag bara hade drömt. Det fanns ingen bok. Men berättelsen satt kvar i huvudet i flera dagar och jag kunde inte släppa den där medelmåttan, Johan. Han lämnade mig liksom inte ifred. Så närmade sig november månad och jag blev påmind om "National novel writing month". Det var precis den morot jag behövde.

– Jag arbetar som barnspecialistundersköterska till vardags och har två barn, så egentligen finns inte mycket tid över för skrivande. Men jag tog tillvara på alla tänkbara stunder. Jag gick upp extra tidigt på morgnarna för att kunna skriva innan barnen vaknade. Sedan skrev jag på kvällarna när de somnat. Städning och andra oväsentligheter fick vara under den här perioden.

– "En medelmåttas bekännelser" är mitt första skönlitterära verk.

Hallå där ...

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!