Hur blev publikresponsen?
– Bra. Vi gav fyra föreställningar och totalt kom mellan 900 och 1000 personer och såg årets folklustspel.
– Förra årets publiksiffra låg på knappt 900 personer, så intresset har ökat.
– Vid tre av de fyra föreställningarna var det fullsatt i teatersalongen.
Varifrån kommer publiken?
– Dels från närområdet, det vill säga från Överum, Gamleby och Västervik. Men ganska många kommer också från Östergötland, från Kisa, Åtvidaberg och Valdemarsvik. Även från Linköping faktiskt. Det verkar som om ryktet om oss har spridit sig i Östergötland.
– Vi pratar ju med många av gästerna vid entrén och på så vis får vi en uppfattning om varifrån folk kommer.
Är ni, som ensemble, nöjda med årets föreställning och er egen insats?
– Slutresultatet blev fantastiskt bra tycker jag. Skådespelarna (från Överums teaterförening) har verkligen lyft sig i håret, och i de fall de inte haft något hår att lyfta sig i har de lyft sig i öronen. De kan verkligen vara nöjda med sina prestationer.
– Enligt folk i publiken som jag pratat med efter föreställningarna har ensemblen lyft sig "en hel trappa" det senaste året.
– Sedan har vi ju lyckligtvis knutit till oss en skicklig musiker som alltid levererar kvalitet: Sören Pettersson, tidigare dirigent i Västerviks orkesterförening och lärare på musikskolan.
Allt gick som det skulle med andra ord. Kändes det lika bra vid genrepet?
– Inte riktigt, då kände vi nog att det fanns ett och annat som behövde korrigeras till premiären. Men det lyckades vi med tycker jag.
Du har ju skrivit många folklustspel till Överums teaterförening genom åren. Vad var utmärkande för årets pjäs?
– Årets spel hade mer av buskis över sig än vad som annars är brukligt när jag skriver. Jag brukar faktiskt undvika allt för grov "under-bältet-humor". Publiken verkar dock ha tyckt att detta var den bästa pjäsen någonsin.
– Men det hjälps inte. Nästa år blir det ingen buskis-föreställning. Det betyder inte att det kommer att bli en sämre, eller mindre rolig, historia för det. Men det blir mindre av "slita-i-kjolarna-humor" nästa år.
– Inför premiären var jag faktiskt lite orolig för hur publiken skulle reagera, det vill säga om de skulle uppfatta skämten som kränkande mot det kvinnliga könet. Men min oro var obefogad, för så verkar inte ha varit fallet.
Kan du redan nu avslöja något om nästa års pjäs?
– Ja visst. Jag har redan börjat att skriva på den. Vid årsskiftet vill ensemblen ha tillgång till manus så att de kan börja öva.
– Arbetsnamnet på föreställningen är "Arvet". Historien handlar om en grevlig familj som fått det dåligt ställt ekonomiskt. De har svårt att ta hand om sitt slott. Men så hägrar ett arv i horisonten. Dock ställs vissa krav på arvingarna som förstås ställer till det för dem ordentligt...