Det första man slås av när man kommer in i utställningsrummet på Västerviks museum är de starka färgerna i målningarna.
- Jag har alltid tyckt om starka färger, säger Frederik Eliasen.
De nonfigurativa, färgstarka målningarna ger intrycket av en impulsiv konstnär. Delvis är det rätt. Inspirationen kommer från det undermedvetna: drömmar, känslor och barndomsminnen. Han planerar inte konstverken utan sätter igång att måla.
Lager på lager på lager... Tills det blir bra.
- Det är därför jag använder akrylfärg. Det torkar snabbt så att jag snabbt kan lägga på nya lager.
Den som letar efter hans signatur i målningarna får leta förgäves. På baksidan av målningen finns hans namnteckning. Han ser inte sig själv som upphovsman - utan möjligen som ett verktyg.
- Tavlan är en icke-handling från min sida.
Förbereder du inte dina tavlor med skisser?
- Varje tavla är en skiss inför min nästa tavla, säger Frederik Eliasen.
Han beskriver hur han jobbar i "flow" - ett kreativt flöde. I höstas befann han sig i ett sådant flöde. Resultatet kan man beskåda på en av väggarna: Fem tavlor som bär ett släktskap. Var och en av tavlorna ett led i i en utveckling.
- Det finns ytterligare fem - sex tavlor från i höstas, men de kom inte med av kvalitetsskäl.
I februari drog ett nytt flöde igång.
Resultatet ses i form av tre större tavlor. De är målade på 120*150 centimeter stora plywoodskivor. Jämfört med höstmålningarna känns de nästan "somriga". En av dem heter "I got a pocket full of sunshine". Frederik Eliasen avslöjar vad som ger det soliga intrycket på tavlorna.
- Jag har haft problem med färgen gult när jag använt akrylfärg. Det blir för genomskinligt, så jag testade vanlig väggfärg. Det blev bättre.
Frederiks arbetssätt innebär att han känner sig för in i det sista, innan utställningen slår upp dörrarna. Under intervjuns gång sneglar han plötsligt mot en av tavlorna:
- I morgon får jag ta med mig färg och bättra på ett parti på den tavlan.
Han pekar ut ett område där han vill ha bättre kontrast mellan några färgpartier.
Det är inte ovanligt att han återvänder till en tavla efter en tid och förbättrar den ytterligare.
Kan du någonsin bli nöjd och känna att en tavla är färdig?
- Ja, så är det med den som står där borta, säger han och pekar på en av få tavlor som inte härstammar från den senaste tidens produktion.
Tavlan ligger honom varmt om hjärtat. Den var resultatet av ett försök att med konstens hjälp bota en irriterande tinnitus.
- Det lyckades inte, men resultatet blev en bra tavla. Jag har inte gjort något vid den sedan -09, säger han med ett leende.