Han blir bara bättre och bättre

Peter Jöback fortsätter sitt samarbete med låtskrivarna Andreas Mattsson och Niclas Frisk - och det blir bara bättre och bättre.
Det är också en mer lössläppt Jöback som framträder på den här skivan än på de tidigare popplattorna han gjort. Förmodligen beror det på ett större självförtroende, men det är också väldigt talande.
Tidigare har Jöback kämpat för att hålla sig i en creddig popfåra på sina popplattor, men nu har han inget mer att bevisa och då tillåter han sig ibland att flirta ganska rejält med sin första kärlek - musikalerna. Några av låtarna på den här plattan kan närmast beskrivas som popmusikallåtar och de är också de allra bästa.
Singeln "Stockholm i natt" skulle ju kunna platsa i en modern musikal, liksom fina "Balladen om det angenäma livet" och den majestätiska "Inget vi får vill vi ha kvar".

Produktionen är dessutom verkligen fantastisk. Producenten Peter Kvint besitter en stor pophistorisk kunskap och vet precis när han ska slänga in en Bacharachpastisch eller "låna" några Carole King-strofer.
Däremot går det sämre när Jöback försöker släppa loss i raka poplåtar. Duetten "Han är med mig nu" med Annika Norlin avslöjar smärtsamt att Jöback är en främmande fågel i indiepopvärlden. Men det är en mindre radanmärkning.