Han tar oss med till 1880-talet

Ola Larsmos nya bok utspelar sig på 1880-talet, i en brytningstid i Sverige. Arbetarerörelsen var igång, det kom nya rön inom medicinen och synen på social och mental hälsa var på väg att förändras. Det är ett av intrycken jag får av hans berättelse. Ett annat är intrycket av människors ensamhet.Berättelsens huvudperson är läkaren Stig Ekeberg. Han är extra ordinarie stadsläkare i Uppsala, och har därmed till uppgift att utföra de återkommande besiktningarna av stadens prostituerade, för att minska spridningen av den tidens könssjukdomar. En annan viktig person är den unga kvinnan Sara Kristina, en av Uppsalas så kallade offentliga kvinnor, en av dem han regelbundet möter i tjänsten.Båda utstrålar ensamhet, trots att de lever tätt tillsammans med andra människor. Den ålderdomliga berättarstilen förstärker detta intryck.Ola Larsmo har på samma gång både knapphet och omständighet i sitt språk. Han skriver så som jag föreställer mig att människor i borgerskapet och bland tjänstefolket talade då. Man sa till exempel inte du och ni utan han och hon, även om man talade till varandra direkt. Det outtalade var underförstått, och är så här också. Därför tar det ganska lång tid att komma in i berättelsen, att förstå omständigheterna och begripa hur och varför. Ändå grips jag omedelbart av denne Stig Ekeberg, hans person och hans liv. Han är skör och stark på samma gång, och när han våndas våndas också jag. Sara Kristina är mer undflyende, men också betydligt mer utsatt. En ung fattig torparflicka som inte vill tjäna. Det vill säga gå som piga i gårdarna. Men hon hamnar där ändå, för någon annan framtid finns inte. Och till slut rymmer hon till stan. De unga kvinnornas utsatthet för unga mäns nycker är ett bärande tema i boken.Det här är en berättelse som står utanför det mesta jag läst, och som inte vill lämna mig när jag lägger boken ifrån mig. Att läsa Ola Larsmo är en språklig njutning, men också krävande.Historien har en stark tidskänsla och närvaro i 1880-talet, framför allt genom berättarstilen och att han väver in historiska händelser i den fiktiva berättelsen. Hans intrig är ovanlig, och trots ett stramt språk ger han tydliga bilder av människor och miljöer, även om personporträtten kan kännas vaga.