Hemvändare med gitarr i famnen

Själv stötte jag på honom ett par år tidigare på Mallorca när han höll ett helt seminarium för spanska gitarrister! Detta bara som ett exempel.De senaste åren har det varit lite tystare kring honom, alltså här i hans hemtrakter. Då har han varit den som styrt med festivalen Stockholm New Music. Som ytterligare ett exempel kan jag nämna att det här årets festival, i februari, omfattade 38 konserter! Undra på att Magnus inte hunnit visa sig så mycket som sologitarrist. Vid sidan om festivaljobbet har han också hunnit undervisa på Musikhögskolan i Stockholm. Samt på Buffalo State University of New York, en institution som satsar stort på musik.Men för övrigt börjar det lätta. Och han ser åter en rak väg in på solistbanan. Så mitt tredje exempel blir vad han bjöd på igår kväll i Lofta kyrka, tillsammans med Aron Nilsson. Att Aron har en semesterlös sommar, det har vi som följer musiklivet förstått. Men visst verkar det som han även har en sömnlös sommar. Hur skulle han annars ha kunnat studera in allt han har spelat. Den här kvällens stora nummer är inte heller något att leka med, varken för en organist som Aron eller en gitarrist i Magnus klass.Musik, komponerad för gitarr och orgel, det är rena rariteter. Verket som Magnus och Aron inledde fredagskonserten med hade knappast någon hört tidigare. För bägge två som spelade var det uruppförande, trots att den holländska tonsättaren Henk Badings skrev det för nästan femtio år sedan. Det är ballad-inspirerade variationer kring en gammal holländsk kärleksvisa om hur österhimlen börjar gry. Lyrisk, svärmisk, drivande i en mer dramatisk än salig blandning. Och styvt tolkad.Resten av konserten, förutom slutnumret, handlade om sologitarr. Scarlatti, Sor, Tarrega (som väl betytt mer för gitarrmusikens utveckling än någon annan) och amerikanen Elliot Carter. Denne jätte inom nutida musik fyller hundra i november och komponerar fortfarande!Slutnumret var Vivaldis Triosonat i D-dur, här utförd som duett mellan gitarren och Loftakyrkans nya kororgel. En perfekt roll för det fina instrumentet! När musik har huvudrollen i Norra Pastoratets arrangemang brukar man ge de notiserna en grön ton i Predikoturerna, och det är praktiskt. Människor mer sugna på musik än på andakt ser det. Men notisen om den här kvällen råkade bli färglös och kallades bara Musikandakt. Lite grönska på notisen hade dragit dit betydligt större publik, det är jag bergsäker på. Det var en konsert! Bara med en liten andäktig stund inlagd.