HerrgÄrdskonserterna - ett lyft
Vacker utsikt. Utsikten frÄn Casimirsborgs fönster över Gamlebyviken Àr underbart vacker, sÀrskilt en mild sensommarkvÀll som lördagens. Men hÀr fick vi Maria Höglind och Michael Waldenby att vÀnda sig inÄt salongen som nyss var fullsatt av musiklystna frÄn nÀr och fjÀrran.
Foto: Fotograf saknas!
Odensviholm, platsen för den första herrgÄrdskonserten, har ju en omfattande, kulturell bakgrund, till exempel med Kjell Fleetwood som ofta satt dÀr och komponerade.
I Casimirsborgs gömmor verkar inte nÄgot sÄdant gÄ att grÀva fram, utom pÄ möjligen pÄ glassidan. Men den centrala byggnaden har, enligt uppslagsböckerna, norra SmÄlands största salong. Miljön för en konsert var dÀrmed given. Och Àgarna, Björn Becker och Louise Klingspor, verkade sÄ nöjda efter lördagens upptakt att vi nog kan vÀnta oss mer i den sköna miljön.
Bara namnet HerrgÄrdskonsert gör att man spontant flyttar sig tillbaka i tiden. I Odensviholm styrde Kjell Fleetwood stegen. HÀr lÄg ansvaret helt hos de upptrÀdande, mezzosopranen Maria Höglind och pianisten och tonsÀttaren Michael Waldenby.
Michael Waldenby Àr ett kÀnt musiknamn hÀr i bygden, sÀrskilt genom sitt mÄngÄriga samarbete vÀnnen Aron Nilsson, Gamleby församlings musikledare. Hela idén med herrgÄrdskonserterna Àr förresten Arons.
Maria Höglind betraktas, eller betraktar sig sjÀlv, som mezzosopran. Detta med mezzo hÀnger ihop med hennes förmÄga att nÄ djupt. Men dÄ hon samtidigt kan svinga sig upp pÄ fria höjder Àr hon egentligen bÄde sopran och mezzo. Och hon gav fina exempel Ät bÄda hÄllen.
Det mesta handlade om sÄnger frÄn sekelskiftet till 1900-talet. Starkt laddade romanser som Wilhelm Stenhammars, till exempel "Flickan kom ifrÄn sin Àlsklings möte" till Runebergs dikt. Men ocksÄ Hugo Alfvéns mildare hymner som "Skogen sover" och "Saa tag mit Hjerte".
Emil Sjögren tillhörde generationen innan men var lika verksam in pÄ 1900-talet som de tidigare nÀmnda. Och beundrad just av dessa. Ett par mycket lyriska romanser av honom bjöd man pÄ, till texter av den kinesiske poeten Li Tai Pe, översatta till tyska.
Sedan tog Höglind och Waldenby ett riktigt steg in pÄ 1900-talet, genom tvÄ sÄnger av Allan Pettersson, frÄn 40-talet om jag minns rÀtt.
SjÀlv dog han 1980, 69-Ärig, verksam in i det sista.
DÀrefter kom konsertens mest intressanta inslag. Romanser komponerade "idag" men till dikter frÄn mycket tidigt 1900-tal.
Det handlar om Michael Waldenbys alldeles egna bidrag i konserten.
Tre romanser. "Paradisets timma" till text av Heidenstam, samt "Serenad" och "Flora och Bellona", byggda pÄ Karlfeldt-dikter.
Först undrar man varför en dagens tonsÀttare inte hellre ger sig pÄ samtida texter, och visst har Michael Waldenby Àven gjort det. Men hÀr bjöd han, i sina tonsÀttningar, pÄ perspektiv som just avstÄndet till dikterna kunde ge. Och Maria Höglind hade verkligen förmÄgan att hÀnga med i de svÀngarna. Mycket imponerande. Och inte sÄ lite av höjdpunkter i programmet.
Efter pausen blev det annat, med smÄ blommor ur 1900-talets cabaret- och musikalhistoria, men Àven lite mer överraskande inslag av Eric Satie och Arnold Schönberg.
Klassisk herrgÄrdsmusik? Knappast. Men bra exempel pÄ att herrgÄrdar mycket vÀl kan samsas Àven med den tid vi lever i.
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!