Historieprofessor romandebuterar

Dick Harrison
Ofärd
OrdfrontDen är som gjord för en fortsättning i en ny bok, Dick Harrisons debutroman. Kanske är det så han tänkt, för som läsare vill jag gärna veta mer om hur det går för Ulvbjörn Vamandsson, herresonen från gården Borg i närheten av nuvarande Norrköping. På så sätt är den spännande.

Berättelsen tilldrager sig under andra halvan av 600-talet, i ett redan då globaliserat Europa. Ulvbjörn dras som tonåring med i härnadståg i Sveariket, och ända bort till baggarnas land på västra sidan av det som senare kom att kallas Sverige. Han kommer ner till frisernas land och hamnar sedan i frankernas land där han upplever en rad äventyr.
Efter några år som träl hos en godsägare lyckas han rymma och kommer i tjänst hos frankernas drottning Balthild. Åt henne blir han spion och lönnmördare, men blir så småningom själv också sviken.
Romanen har lite av isländsk saga över sig, en skröna över en hjälte som ytligt sett kanske inte tycks ha så mycket med verkligheten att göra.
Men det har den.

Dick Harrison är professor i Lund och historiker med stora kunskaper om den här tiden i vår historia, en epok under järnåldern som fått namnet vendeltid. I ett efterord berättar han om vad i romanen som bygger på historiskt kända fakta och vad som är uppdiktat av honom.
Historiska fakta är i och för sig något man inte ska ta som sant till hundra procent eftersom vi inte riktigt vet om de nedtecknade dokument som lämnats till eftervärlden verkligen ger oss den sanna bilden. Men flera av de personer som Ulvbjörn träffar under sin odyssé i dåtidens Europa är personer som levt vid den här tiden.

Dick Harrison är en flyhänt skribent med flera uppmärksammade populärvetenskapliga böcker bakom sig. Här ger han ett porträtt av 600-talsmänniskan Ulvbjörn, som blir begriplig för oss utifrån de livsbetingelser han själv har att rätta sig efter.
I detta ingår maktpolitik och klass, vem som styr över vem och råder över liv och död men framför allt över ägodelar och samhällsnormer. Han lever i ett Europa där människor dödar varandra utan skrupler och där intriger och svek ingår i livsnerven.
Kanske ska man se boken som en allegori över dagens EU, eller bara som en berättelse om en ynglings våldsamma utveckling till man i brytningen mellan asatro och kristendom.
Det som saknas är en djupare inblick i de olika gestalterna, bortsett från Ulvbjörn. Myllret av människor blir ibland för stort, och författaren hade vunnit på att strama upp sitt persongalleri.