Holmgången igen

Slottsholmen Det blev ganska tyst kring Slottsholmen en tid. Men plötsligt, i måndags dök det upp en artikel här i tidningen, undertecknad av över 20 av vår stads fastighetsägare. Rubriken: Vi stödjer Björn Ulvaeus satsning på Slottsholmen.

Kultur och Nöje2011-12-09 17:03
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I sammanhanget är väl detta det enda verkligt förvånande: att inte Björn Ulvaeus tröttnat på Västervik för länge sen.

Själv har jag fascinerats av projektet från upprinnelsen och samlat inlägg, stridsrop och kritik de senaste tre åren i en pärm som nästan blivit överfet.

Först det där med kritik. Sådan drabbades jag själv av snabbt efter att ha kommenterat den första byggnadsskissen. Där var bygget ganska likt silhuetten av ett containerfartyg:

"Kära Västervikare, det handlar inte om vår stad nu utan om 10, 20 och 30 år! Med det nya hamninloppet kommer verkliga, äkta containerfartyg att glida inåt och upptäcka att en kompis ligger vid Slottskajen.

Det togs mycket illa upp av somliga. Särskilt detta att jag som är så förknippad med kulturen här, kunde tänka mig att skymma Slottsruinen med ett fyrkantigt skyskrap, sänka den lilla brovaktarstugan och totalt fördärva Västerviks urgamla kulturbas.

Men vad har den befintliga byggnaden bidragit med. I de 16 år jag bott här har den i stort stått tom, oanvänd. Kanske oanvändbar.

"Bort med spökhuset på Slottsholmen skrev signaturen Matilda den 16 mars. Det är ju ett riktigt landmärke vi behöver.

Och Ulvaeus byggnad skulle bli det, liksom Turning Torso i Malmö redan är det - som Mats Konrad skrev i en annan tidning. Jag minns bara inte när?

Lennart Brewitz hade sannerligen en annan åsikt i våras: Riv bara inte Slottsholmen!

Klart att jag funderade. Hur många ser ens brovaktarstugan när de svänger förbi utåt norr? Hur många observerar att vi har en Slottsruin? Alltså utom de dagar då Visfestivalen fyller den?

Kommunstyrelsen antog med glada hjärtan projektets detaljplan strax före midsommar. Men Länsstyrelsen fick frossa, liksom Länsmuseet. Kommunledningens ståndpunkt gav länsarkitekten frossa.

Och här i tidningen skrev en av våra egna före detta museichefer, Barbro Friberg, att Västervik är en fornlämningsbygd och borde fortsätta att vara det.

Läs de sista tio orden en gång till och tänk efter!

Vilken stad har råd att vara museum? För all del i Ulvaeus byggnad - bland alla andra utrymmen för evenemang - skulle nog även en konsthall få plats. En riktig konsthall behövs för det aktiva kulturlivet i vår stad.

Det är framför allt till Västerviks centrum vi måste locka folk. Ytterområdenas stora affärscentra konkurrerar ut mycket av den centrala handeln. "Ledig lokal" är inga ovanliga affischer när du promenerar mitt i stan. Och då är det inte fornlämningar som är lösningen - hur kulturhängiven du än är.

I det läget är det just annorlunda utmaningar som behövs och ger kraft till nya idéer, får fler att leta sig hit, får krafter att inspireras och våga satsa.

Visst är kultur ofta minnen. Men finns det något viktigare än en frisk, levande kultur?!