Hon skriver om den tuffa kvinnan bland kolgruvarbetarna

Det är ett tecken på en god berättare. Och det är verkligen den amerikanska författaren Tawni O’Dell. Hon kommer från kolgruvedistrikten i norra Pennsylvania och det är där hennes nya bok utspelar sig, precis som de två tidigare. Hon skriver om de människor som lever i småsamhällen och tillhör arbetarklassen, främst gruvarbetare. Men nu är huvudperosnen Shae-Lynn, nyss fyllda 40 och taxichaufför i den lilla hålan Jolly Mount. Här finns gruvan Josephine, en av många gruvor i trakten. Det är inte så många som åker taxi här så hon har det lite knackigt. Men hennes son Clay är redan vuxen och jobbar som polis. Precis som Shae-Lynn gjorde i många år tills hon lämnade kåren en dag. Tidigt i berättelsen får vi veta att hennes mamma dog när hennes sex år yngre lillasyster Shannon föddes, och att deras pappa misshandlade dem under deras uppväxt. Nu är han död sedan många år, i en gruvolycka. Shannon försvann för 18 år sedan och hela tiden har Shae-Lynn trott att det är pappan som dödat henne och sedan gjort sig av med kroppen. Nu får hon en taxikörning från flygplatsen i Harrisburg och hennes kund är en man som visar sig vara advokat på jakt efter Shannon. Då förstår Shae-Lynn att systern troligen lever, trots allt. Men hon kan inte ana vad som ska hända. Jag ska inte berätta så mycket mer om intrig och innehåll för det snurrar på med många överraskningar och ingenting blir som du tror. Det som är utmärkande för Shae-Lynn är att hon beter sig som och lever som vi gärna föreställer oss en man i hennes situation. Hon är tuff och våldsam ibland, drar sig inte för att försvara sig och de sina, men har svårare för att visa känslor. Känslorna bär hon inom sig, och där klappar ett varmt hjärta. Det är inte alls någon patetisk eller schablonartad historia, även om det kan tyckas så. Tawni O’Dell är betydligt mer subtil än så och har förmågan att visa det som finns under ytan, och lyfta fram det djupt mänskliga. Det här är en varm och inkännande berättelse, full av hopp trots mycket elände. I grunden handlar det om hur vi hanterar våra tillkortakommanden, och hur vi överlever. Shae-Lynn tänker, när hon haft en diskussion med en välbärgad kvinna från New York: "Vi lever i ett helt annat, parallellt, universum än vad hon gör. Vi gör inte det vi vill göra för att kunna få den slags värld vi vill ha. Vi gör det vi måste göra för att kunna överleva i den värld som är vår."

Hon skriver om den tuffa kvinnan bland kolgruvarbetarna

På ungefär en vecka är Shae-Lynn med om mer än de flesta någonsin är med om under ett liv, räknat i traumatiska händelser. Ändå har jag inga större problem med att acfceptera det och se det som trovärdigt.