Hon susar fram genom USA

Så formulerar sig Jenny Diski mitt inne i sin nya bok Främling på tåg, och detta är en nyckelmening. I sin essäliknande betraktelse över livet har hon valt tågresande i USA som plattform, som utgångspunkt för sina tankar om livet.
Hon röker sig genom två långa tågresor, från kust till kust, och åter. Flera dagar spenderar hon på tågen, tillsammans med medresande främlingar. De tillfälliga bekantskaperna blir ibland intima vänner för en stund, vänner som sedan kan lämnas med en diskret vinkning på en station.

Rökningen spelar en viktig roll för Jenny Diski, och det är i rökkupéerna hon gör de mest intressanta bekantskaperna.
I den bubbla som tåget utgör susar hon fram i Amerika.
Medan världen glider förbi där utanför, med ett storslaget landskap hon ibland noterar, iakttar hon ingående sina medresenärer och blir uppenbarligen lika ingående granskad av andra. I sin bok berättar hon om resan, om resandets konst, om medresenärer och om sitt eget liv. Reflektionerna kring de människor hon möter ger henne anledning att se tillbaka på sitt eget liv, i ögonblicksbilder.
Hon reser för resandets egen skull, utan egentligt mål än att resa.

Det är en skarpsinnig hjärna som delger oss denna reseberättelse, men försedd med både humor och stor fantasi, och en behaglig distans till sig själv och omvärlden. Jenny Diski har skrivit en samtidsskildring som är spirituell och underhållande men som samtidigt ställer krav på läsarens uppmärksamhet.

Hon susar fram genom USA

"Men när jag väl hade kommit iväg och inte hunnit längre än till New York drog jag mig också till minnes hur mycket jag tycker om att vara främling, ensam och inte igenkänd på en plats där jag inte hör hemma. Jag känner mig modig och fri när jag reser ensam i ett annat land."