Höstdagar i konstens Berlin

Vi strosar under lindarna på Unter den Linden, sitter på trottoarkafé vid Karl Marx Allée och njuter av tysk öl och sensommarvärme i oktober. Det är behagligt, och känns naturligt och overkligt på samma gång. Tre intensiva höstdagar i Berlin fick mig att se världen med nya ögon. Det är mitt första besök i denna tidigare delade stad och redan första dagen blir jag starkt medveten om den sedan länge rivna muren. Den är fortfarande i högsta grad närvarande i det offentliga rummet i Berlin, och med all säkerhet också i berlinarnas liv. Minnesmärken och monumentalkonst från både öststatstiden och tidigare är ett påtagligt innehåll i Berlins stadsbild. Men här frodas också det kreativa konstlivet. I vissa stadsdelar passerar vi galleri efter galleri, och fönstershoppingen räcker gott och väl för att mätta hungern efter konstupplevelser. Här finns spänningen mellan det traditionella och det experimentella, mellan de minimalistiska och det överdådiga. För mig är det ännu okända konstnärer, men namnen spelar ingen roll, för verken talar för sig själv. Att promenera i gallerikvarteren är som en lång konstrunda en påsk på Österlen.Konsten är närvarande överallt.Plötsligt har vi Claes Oldenburgs stora skulptur Houseball framför oss på det lilla torget vid Mauerstrasse. Det står där, som ett kastat knyte mitt på torget, som en jättelik mystisk leksak. Vi går ofta med blicken upp mot Berlins himmel för att följa den spännande sentida arkitekturen. Och när vi står på bron över Spree på väg mot riksdagshuset ser vi långt bort hur ett moln av ballonger sprids på himlen och inuti mitt huvud kommer Nena på besök med "99 luftballons", som alla nynnade på 1983. Men det vi förundras mest över är när vi kliver ut från hotellet första morgonen och på andra sidan gatan på Reinhardstrasse ser en byggnad som uppenbarligen är en bunker från andra världskriget, för kulhålen finns kvar på några ställen på fasaden. Först hemma kan jag konstatera att detta är det mest hajpade konstgalleriet i Berlin.Ägare är konstsamlaren Christian Boros, 60-talist och reklammakare, med stort intresse för samtida konst. I bunkern på 3000 kvadratmeter, som han köpte 2003, har han hittat ett perfekt ställe för sin dyrbara konstsamling. Att göra om den gamla hitlerbunkern till galleri för skön konst känns som en i högsta grad tilltalande tanke.Fotnot: Nyfiken på Oldenburgs skulptur eller bunkergalleriet? På min VT-blogg finns mina bilder av konst och arkitektur i Berlin, och länkar till mer information.