Hovfröken och spionen som fann varandra

Maroussia Langhoff och Georges Alexeieff träffades 1919 i Finland och blev förälskade. Maroussia var då gift men lämnade sin förste make.
Om parets historia har deras son Joura Alexeieff Langhoff berättat för Agneta Ulfsäter-Troell och Caroline Berglund som sedan skrivit en bok av berättelserna. Fotografen Gunilla de Besche-Öhrvall har tagit sig an bildmaterialet.

Båda två kom från det gamla S:t Petersburg men hamnade till slut i Sverige, på flykt undan andra världskriget. Maroussia Langhoff var hovfröken hos tsaren och en firad skönhet i den ryska överklassen. Georges Alexeieff var fransk spion och arbetade bland annat mot den nya sovjetstaten.
Maroussia Langhoff föddes i och levde ett liv i lyx under hela sin uppväxt, ända från födelsen 1893. Hennes föräldrar var finlandssvenskar med hög position i tsarens Ryssland.
Efter första världskrigets utbrott blev hon sjuksköterska och kom sedan så småningom till sina föräldrar i Finland med sin förste man.

Georges Alexeieff var rysk marinofficer och två år äldre än Maroussia. Redan under revolutionen agerade han spion för det gamla Ryssland och under en kort tid i Stockholm hade han låtit enrollera sig som spion för Frankrike och skickas till Finland 1919. Där råkar han träffa Maroussia och de inledde ett förhållande som snart övergick i äktenskap tack vare Maroussias beslutsamhet.
Boken handlar om deras liv, insatt i tidens historiska skeenden, om spionuppdrag blandat med idylliska dagar på Karelska Näset under mellankrigstiden, och slutar 1945 i Stockholm.