Humor och allvar på mysig afton

Gemensamt för de fyra författare som hade bjudits in är att alla har gett ut nya böcker under det senaste halvåret. Alla är också välkända och etablerade författare vars böcker har sålt i stora upplagor.Först ut på scen var Karin Alvtegen som egentligen inledde sin författarkarriär som manusförfattare för tv-såpan Rederiet. Som romanförfattare debuterade hon 1998 med deckaren Skuld. Totalt blev det fem böcker innan den senaste romanen, En sannolik historia, gavs ut tidigare i år. Men att den över huvud taget skulle bli av var helt otippat - inte minst från författarens egen sida.- Jag var trött på att skriva och kände att jag inte orkade befinna mig i det mörker som mina romaner handlar om, berättade hon från scenen som hon delade med sin förläggare Dorothea Bromberg.Det var hon som fick henne på andra tankar. Men trots att Karin Alvtegen hittade skrivlusten igen och gav ut den senaste boken - med ett ljust slut - på nytt förlag, är hon inte säker på att det blir några fler böcker.- Men så har jag å andra sidan sagt varenda gång. Vi får se vad som händer.En hake för Karin Alvtegen är att hon måste vara genuint intresserad av det hon ska skriva om, annars fungerar det inte. Inför den senaste romanen hade hon ett nyväckt, något ovanligt, intresse.- Jag såg en dokumentär om partikelfysik som ställde allt på ända. Så jag gick en kurs i neurolingvistisk programmering och lärde mig bland annat hur hjärnan funkar. Jag lärde mig att det finns lika många verklighetsuppfattningar som det finns människor och det är också grundidén med min senaste bok - att många människor fastnar i ett tankesätt och absolut inte kan tänka om.Efter Karin Alvtegen tog Mons Kallentoft plats på scen. Han berättade om en allt annat än spikrak väg mot författandet. Men efter en operation i tonåren när han blev sängliggande i flera veckor började han sluka böcker, och därefter själv skriva dikter. Något som "var det töntigaste en kille kunde göra" när han gick på gymnasiet.Att han i stället skulle skriva deckare kom som en uppenbarelse när han efter tolv års försök och refuseringar frågade sig om han inte borde skriva något som han själv skulle vilja läsa i stället. Resultatet blev romanen Pesetas om knarklangare i Madrid. Den fick ett svalt mottagande av kritikerna. Men efter ett år ringde mobilen och Mons fick veta att han tilldelats pris för årets bästa debut.- Sedan blev det fler böcker med högre kvalitet, men ingen läste dem, förklarade han suckande.Det var först när han började koncentrera romanerna till hemstaden Linköping som det stora genombrottet kom.- Linköping är en bra spelplats för en deckare eftersom det finns ett universitet, ett stort sjukhus och miljonprogramområden - allt på en koncentrerad yta. Dessutom är inte Linköping lika intecknat som exempelvis Ystad, Gotland, Stockholm och Göteborg.Nu har han just gett ut Vårlik, som är hans fjärde årstidsroman om kommissarien Malin Fors. I böckerna driver han med stereotypen av en medelålders, avdankad poliskommissarie.- Jag tänkte att jag måste tillföra något nytt och driva med något, förklarade Mons Kallentoft som kärleksfullt kallade sin romanfigur för "världens jobbigaste och skönaste person".Efter kulturprisutdelning och paus där besökarna fick tillfälle att själva samtala med författarna, intervjuades Louise Boije af Gennäs från scenen. Hon har nyligen gett ut romanen Högre än alla himlar som är första delen i en planerad trilogi om 2000-talets första decennium. Mer än tio år har gått sedan den senaste romanen och Louise Boije af Gennäs berättade att hon under de här tio åren bland annat har fött barn, skrivit två pjäser och förberett sin trilogi. Vad är då skillnaden mellan att skriva romaner och pjäser, undrade VT:s chefredaktör Charli Nilsson och Bokias Malin Wall.- När man skriver en roman får man vara kung eller drottning i sitt eget lilla universum, när man skriver pjäser krävs en helt annan disciplin eftersom det är andra som ska bära upp den. All spänning måste ske i dialogen, förklarade hon.Louise Boije af Gennäs började fundera på sin romantrilogi redan för fyra år sedan.- Jag tycker att 2000-talet har varit så händelserikt. Det här decenniet har sagt så mycket om den värld vi lever i så jag ville koppla de stora händelserna runt omkring oss till det lilla livet.I trilogin gestaltas sex personer med både vänskaps- och släktband. Just vänskapen är något som Louise Boije af Gennäs gärna framhäver i sina romaner.- Kärlek, sex och passion är det mycket av i de flesta romaner men jag tycker att vänskap ofta får för lite fokus. Ändå är det många gånger svårare när man får problem i sina vänskapsrelationer. Nästa roman väntas bli klar om drygt ett år.- Ramarna är klara till de kommande böckerna så det är bara skrivandet kvar, berättade Louise Boije af Gennäs men lät oss förstå att det ändå inte är så enkelt som det kan låta.- De sex huvudpersonerna är ett gäng viljestarka karaktärer som sliter och drar åt olika håll så jag vet inte exakt hur det kommer att sluta. Men min erfarenhet har lärt mig att det bara är att följa med och gilla läget och låta dem bestämma riktningen.Sist ut var Theodor Kallifatides. Sedan han kom till Sverige på 1960-talet har han hunnit skriva mer än 30 verk. Den grekiska samtidshistorien, kärlekens väsen samt invandrares situation i Sverige har varit vanligt återkommande teman i hans romaner. Hans senaste bok, Det gångna är inte en dröm, gavs ut i augusti.Hans föredrag på Bokens afton kom i mångt och mycket att handla om hans egen bakgrund och han berättade med humor och värme om sin uppväxt i Grekland under den tyska ockupationen. Han delgav publiken händelser som har lett till att han har blivit den han har blivit och gjort de val han har gjort. Bland annat om hur en lyckad uppsats i skolåldern gjorde att han blev författare. När läraren sa "det här är vad jag kallar uppsats" fick han sitt första jobb: att skriva alla pojkars kärleksbrev till samma flicka. Han fick betalt i kulor och den stilistiska utmaningen var stor:- Jag var tvungen att variera mina formuleringar hur många gånger som helst. Till råga på allt var jag själv kär i flickan!

Humor och allvar på mysig afton

Ett mysigt litterärt gäng i sköna soffor och fåtöljer. Dämpad belysning och vardagsrumskänsla. I ett fullsatt Bryggaren blev det en intim tillställning när Bokens afton för första gången anordnades i Västervik.