Hur man stjäl ett land

I Indiska oceanen, 50 mil söder om Maldiverna, ligger ögruppen Chagos Islands, med huvudön Diego Garcia. Chagos ingår i det brittiska samväldet.
Historien om hur landet stals från dess invånare berättas nu av journalisten John Pilger i hans nya essäbok Friheten får vänta. Det är en av flera essäer om den nutida imperialismen och hur politiska makthavare ännu i vår tid koloniserar och styr över folks huvuden, tvärt emot folkrätt och FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter.
Det handlar också om Sydafrika, om Palestina, Indien och Afghanistan.
Kanske är historien om Chagos den minst kända av dessa. För de flesta av oss är kunskaperna om denna lilla ögrupp obefintlig.
Från 1700-talet och fram till slutet av 60-talet var ögruppen bebodd av människor från Indiska Oceanen. Nu är det amerikaner och en del engelsmän som tagit Chagos i besittning.
De omkring tvåtusen invånarna tvingades härifrån under åren 1967-1971. Anledningen var att USA villa ha ön Diego Garcia till en militärbas. För att inte uppröra människorättsorganisationer beskrevs öns invånare som mauritanska gästarbetare, utan besittningsrätt. Det var en lögn. Som betalning fick Storbritanniens regering en atomubåt av USA.

De cirka tvåtusen Chagosborna skeppades till Mauritius och förbjöds att återvända hem. Det har de fortfarande inte fått, trots att de fått rätt i brittiska Högsta Domstolen.
På Mauritius lever de i fattigdom och misär, utan någon större kompensation för exproprieringen. Några kämpar på för den gemensamma saken, andra har tappat modet och orken.. Nu gör oss John Pilger uppmärksamma på något vi nog inte trodde skulle ske i vår tid. Han jämför britternas agerande på Chagos med Falklandskriget som utspelade sig 1982, där brittiska regeringen tog strid för att skydda sina medborgare på en ögrupp långt från Europa. Där bodde vita människor. På Chagos bodde svarta, konstaterar John Pilger.
För ett par år sedan gjorde hanen prisbelönt dokumentärfilm om Chagos. Tack vare berättare som John Pilger, och andra som kämpar mot orättvisor, kan vi bättre förstå maktens språk och gärningar, inte bara här utan också i andra sammanhang runt om i världen.