Hur minns du "Jösses flickor"?
journalist och författare
- Som ett strålande vattenfall av glädje och bekräftelse. Alla vet ju vad musik kan göra, och det här var som ett soundtrack till en känsla som inte kunde utryckas på något annat sätt.
Jan Guillou
författare
- Som kul. Problemet med feminister är ju att dom kan vara så arga och hatiska att män känner sig uteslutna. Men det här byggde på humor och det var en politisk metod som jag sympatiserade med.
Stefan Johansson
chefsdramaturg på Kungliga Operan:
- Som en generös och överflödande föreställning. Jag gick med min mamma. Hon kom från arbetarrörelsen och tyckte det var jättebra, trots att hon var lite misstänksam mot det som hade borgerligt ursprung. Senare träffade hon Suzanne Osten en gång hemma hos mig. Suzanne Osten frågade henne vad hon trodde var det största hindret för jämlikhet, och mamma svarade kontokortet. Det tycker jag var otroligt framsynt.
Marika Lagercrantz
skådespelerska
- Jag var 19 år och det var hur stort som helst. Fram till dess hade jag bara sett två kvinnoroller på scen, den unga snygga eller den gamla fula, Ofelia eller den stygga morsan. Jag var ingen av dem. Här hade dom satt hur många kvinnor som helst på scenen, på en gång. Jag är barnsligt förtjust i alla berättelser som förmedlar något nytt.
Så jobbar vi med nyheter