I Nils Dackes spår

- Här till exempel, säger Elisabeth Hjortvid och pekar på en anteckning i ett fulltecknat kollegieblock; Länge sades det att Nils Dacke hade hjälp av tyskarna. Det var en uppgift som kom från Gustav Vasa, som i sin tur fått den från en "pinlig bekännelse" från en av Dackes män.
Den grymma sanningen bakom "pinlig bekännelse" är att den förhörde torterats. En fram till dess inte särskilt vanlig förhörsmetod i Sverige, enligt historikern Lars-Olof Larsson.
Inför arbetet med den 340-sidiga äventyrsromanen har Elisabeth Hjortvid jobbat som när hon studerade historia på universitetet. Ett kollegieblock är fyllt av anteckningar och källhänvisningar från hennes genomläsningar av annan litteratur om Dacketiden. Hon har också samtalat en hel del med Lars-Olof Larsson som både skrivit flera verk om Smålands historia och gett ut en prisbelönt biografi om Gustav Vasa.
I kollegieblocken döljer sig en hel del fakta som inte fick plats, eller som bara behandlas kort i romanen.
- Man tvingas att sålla, konstaterar hon.
Den bild av Dackeupproret som hon fått skiljer sig från den som lärts ut i skolorna under många år. Ett exempel är upprorets orsak. Länge har det talats om att smålänningarna slog bakut när den lönsamma gränshandeln med danskarna förbjöds.
- Gränshandeln nämns inte alls i de protestskrivelser som finns bevarade. Istället protesterar man mot det höga skattetrycket och nyordningen i kyrkorna, säger Elisabeth Hjortvid.
Nyordningen var övergången från katolicism till protestantism. En övergång som initierades av Gustav Vasa, och som Elisabeth Hjortvid ser som en ren maktdemonstration:
- Han var nog inte så intresserad av det kyrkliga, men reformationen gav honom en chans att stärka sin makt gentemot kyrkan.
"Dackes ryttare Sigge" inleds just med att kungens män gör en visitation i Rumskulla kyrka. Det innebar i klartext att man lade beslag på kyrksilvret.

På en punkt är Elisabeth Hjortvid vag i boken. Nils Dacke förekommer bara flyktigt - och vi får ingen målande beskrivning av upprorsmannen.
- Man vet inte särskilt mycket om Nils Dacke. Historiker säger att han borde ha varit 30-40 år vid Dackeupproret. Vilhem Moberg nämner honom som en bonde av ädlare börd, andra hävdar att det är önsketänkande. Han nämns dock som arrendator i historiska handlingar.
Elisabeth Hjortvid har dock en personlig uppfattning om Nils Dacke.
- Det sägs att han var en alldeles vanlig bonde, men han måste ha haft en otrolig karisma och förmåga att få med sig folk. Man måste ha klart för sig att för bönder här uppe var en man från södra Småland en utböling. Ändå följde de honom.

Händer det att du känner att din historia kommer i konflikt med historiska fakta?
- (Efter visst funderande) Nej, det ingår på något sätt i skrivandet att känna in den här tiden så mycket som möjligt. Visst är huvudpersonen Sigge en person som sätter sig över konventioner, men det finns historiska exempel på kvinnor som gjort det.

Elisabeth Hjortvid beskriver hur hon försöker sätta sig in i huvudpersonens liv så mycket som möjligt. Som långdistansryttare har hon själv ridit i många av de skogar som beskrivs i boken.
- Man får en helt annan känsla av hur det var att resa på den tiden om man själv ridit med karta och kompass under fem dagar till Åseda, säger hon.
Livet med djuren på den lilla gården Ärnäs utanför Törnsfall har också gjort det lättare att leva sig in livet på en småländsk gård på 1500-talet.
Hur delaktiga var folket från Tjust i upproret?
- Borgerskapet i Västervik var flitiga med att underteckna protestskrivelser mot Gustav Vasa. Däremot var man nog inte lika ivrig att dra i fält.
I boken berättas om en trupp från Tjust som ledd av Dackes fogde Erik Ölänning fick i uppdrag att storma Stegeborgs fästning utanför Söderköping. Uppdraget fick en snöplig vändning när Erik Ölänning gick över till Gustav Vasas sida och förrådde sina egna män.

Du har samlat på dig väldigt mycket kunskap om Dacketiden. Kommer det fler böcker från samma epok?
- Jag tycker om att ge mig på nya saker. Det här arbetet har varit väldigt intressant, och det är möjligt att jag kommer att skriva mer så småningom. Men närmast vill jag nog skriva om något annat, säger hon och tillägger; Jag har lärt mig att man ska inte prata så mycket om vad man ska skriva om härnäst.

I Nils Dackes spår

Många har en felaktig bild av Dackeupproret. En bild som åtminstone delvis härstammar från motståndaren Gustav Vasas historieskrivning.Det tycker författaren Elisabeth Hjortvid som ger en annan bild i äventyrsromanen "Sigge - Dackes ryttare".

Många har en felaktig bild av Dackeupproret. En bild som åtminstone delvis härstammar från motståndaren Gustav Vasas historieskrivning.
Det tycker författaren Elisabeth Hjortvid som ger en annan bild i äventyrsromanen "Sigge - Dackes ryttare".