I övertydlighetens återvändsgränd

Soppatorsk. Ett glömt pass. En otrevlig granne. Ibland krävs det väldigt lite för att vi människor ska ruckas ur vår vardagliga trygghet. I den franska dramathrillern "Lemming" har ett par i 30-årsåldern stopp i köksvasken. Malören leder till en lavin av små och stora problem, och det harmoniska paret av övre medelklass visar sig ha flera sprickor i sin polerade förortsfasad.
Regissören Dominik Moll har tidigare regisserat "Överflödiga människor" och "Harry - en vän som vill dig väl". Båda filmerna är vassa nutidskommentarer och berättar gripande om pressade och stressade människor. I "Lemming" är handlingen i centrum inte karaktärerna. Här blandar Moll thriller och drama med surrealism samt några stänk ren övernaturlighet. Han berättar bland annat om otrohet, mord och djurinvasioner. För att få med alla ingredienser nu tvingas han in i övertydlighetens återvändsgränder. Några scener är direkt klumpigt genomförda.

Dominik Moll brister även i omdömet när han håller huvudrollsinnehavarna Laurent Lucas och Charlotte Gainsbourg i alltför strama tyglar. Deras spel påminner om marionetters. Det är synd på så duktiga aktörer. Men den brittisk-franska skådespelaren Charlotte Rampling är en fröjd att skåda under några scener. Hon spelar en rik bitter hemmafru, som vid en middag hos det yngre paret fäller dräpande kommentarer med en sådan syrlighet att det dyra vinet surnar.
"Lemming" har stämningsfulla partier, och det anemiska filmfotot, vars blåa toner irriterar och oroar, är en förtjänst. Men så mycket mer än atmosfärer blir det aldrig. Den vardagliga tryggheten måste allt sättas på större prov, för att den ska ruckas ur sina gängor.