I spåren efter grekisk historiker

Ryzard Kapuscinski är ett säkert kort. Han har en förmåga att på ett enkelt sätt reda ut begreppen i svåra konflikter med ett djupt perspektiv och ett underbart språk. Det är inte utan anledning som han kallas "världens bäste utrikeskorrespondent".
Nu är han pensionär och i sin senaste bok summerar han och gör nedslag i ett långt liv som världsreporter. En karriär som började med en längtan att se vad som fanns på andra sidan den polska gränsen. Det fick han med besked. Han skickades till Indien 1957 utan att kunna engelska...

Ryzard Kapuscinskis chef skickade med honom Herodotos historia, en bok som följt honom på nästan alla hans många och långa utlandsresor.
Herodotos föddes 480 före Kristus och var den förste utrikeskorrespondenten men han skrev inte för någon tidning utan för sin egen bok Historia. Tekniken som den gamle greken använde var helt enkelt (inte så enkelt egentligen) att söka upp personer som kunde ge ögonvittnesskildringar eller andrahandsuppgifter om historiska skeenden. Herodotos blev en förebild för Kapuscinski som i stort sett använt samma teknik.

I boken drar han ständigt paralleller med Herodotos och sitt eget livsverk, ibland presenterar han flera sidor ur Historia samtidigt som han ger en bild av platsen och situationen där han läste det stycket. Det är bilder fyllda av närvaro, kanske från en gudsförgäten by i det väldiga Kongo, ett lyxhotell i Sudan, i resterna av Xerxes Persepolis eller som utfryst reporter i Kommunistkina.
Kapuscinski har funderingar om det mesta och låter sig aldrig bländas. Han ser alltid den lilla människans roll i det stora sammanhanget, kan alltid filtrera bort fördomar och förutfattade meningar och sätter igång det kritiska tänkandet hos läsaren.
Ryzard Kapuscinski är sannerligen inte någon dålig förebild själv.