Ibsens klarsyn lyser än

- Han såg sig som en outsider hela livet och menade att majoriteten aldrig har rätt. Han beskrev sig själv genom kvinnorna. Han slogs underifrån precis som den tidens kvinnor, säger den norske regissören Alexander Mørk-Eidem, som sätter upp "Gengångare" på Nationaltheatret i Oslo.
Även om Ibsen själv aldrig talade om Solveig, fru Alving eller moster Ella som självporträtt ligger tolkningen nära till hands. I mer än tjugo år bodde han utomlands. Han skrev nästan alla sina stora dramer i italienska bergstrakter eller i tyska lägenheter, utan pengar men långt borta från det Norge han förfäktade och kvävdes i, som under lång tid inte förmådde ge honom det erkännande han tyckte sig förtjäna. Ofta skriver han om Norge som ett fängelse, om fjordlandskap där solen knappt går upp på vintern och knappt når ner under sommaren, konstaterar Alexander Mørk-Eidem och tar upp manuset till "Gengångare":
"Genom fönstret ser han ett dystert fjordlandskap. Det är dimmigt och regnigt."

För egen del var Ibsen hela livet nykter visavi beröm från kvinnorättsrörelsen. I samband med 70-årsdagen 1898 tillägnades han en hedersbankett av norska kvinnorättskämpar. Till banketten går han, men vill inte bli beskriven som kvinnosakens banerförare:
"Jag tackar er för skålen, men jag måste opponera mig mot äran av att medvetet ha arbetat för kvinnorättsrörelsen ... Sant är att det är önskvärt att lösa kvinnofrågan, tillsammans med alla de andra, men det har inte varit hela målet. Min uppgift har varit att beskriva mänskligheten."
Ändå är han en pionjär just som kvinnoskildrare. Ibsen var en dramatiker som skrev in även kvinnorna som autonoma varelser i sin mänsklighet, som gjorde dem till bärare av samhällskritiken och den filosofiska idédiskussionen, framhåller regissören Hilda Hellwig, aktuell Ibsenregissör på Dramaten.

Han var förstås också medveten som sakernas tillstånd. I Skandinaviska föreningen i Rom hade han exempelvis drivit igenom anställningen av en kvinnlig bibliotekarie, men fick nej när han föreslog att föreningen skulle ta emot kvinnliga medlemmar. Till och med kvinnor gick emot. Ibsen, som argumenterat att kvinnor är lika intelligenta och kulturellt bildade som männen, rasade.
"En kvinna kan ej vara sig själv i nutidssamhället, som uteslutande är ett manssamhälle, med lagar skrivna av män och med åklagare och domare som dömer den kvinnliga vandeln ur manlig ståndpunkt" skriver han i efterlämnade anteckningar till "Ett dockhem".
När Nora för första gången lämnade man och barn sände det ekon genom hela Europa. I dag framhåller regissörer hur både Nora och Torvald är bakbundna av könsrollerna. I Brooklyn-teatern Mabou Mines prisade uppsättning spelar dvärgar alla manliga roller. Små män med gigantiska maktanspråk försöker styra fullvuxna kvinnor. En liten Torvald domderar en Noragigant som fjamsar runt som kanariefågel.

Även regissören Hilda Hellwig vrider perspektivet. Hon talar om "en frusen mansroll", till skillnad från kvinnorollerna fortfarande till hundra procent aktuell, apropå sin uppsättning av "John Gabriel Borkman" på Dramaten.
- Och om inte mansbilden förändras, hur ser då mannen på kvinnan, hur ser den kvinnosynen ut? Går det att mötas överhuvudtaget?
Innehållsmässigt är Ibsen en oöverträffad dramatiker, framhåller Hellwig. Han är expert på att skildra hur människor sätter krokben på sig själva genom sina egna ideal.
- Jag finner Ibsen så mycket mer radikal än Strindberg, Ibsen angriper den borgerliga dubbelmoralen å det kraftigaste, medan Strindberg lider av den. Strindberg är en fantastisk författare men han har verkligen inte analyserat allt det som sliter sönder honom.
- Ibsen är en mer intressant tänkare än vad man tror, även om jag själv är lika förtjust i den lidande mansgrisen, det lidande svinet. Oh, stackarn.Källor: "Henrik Ibsen - ett porträtt" av Hans Heiberg, "Ibsen?s women" av Joan Templeton

Ibsens klarsyn lyser än

Hedda är nästan lika populär men fortfarande dominerar Nora. Ibsenår eller inte, efter Shakespeare är Ibsen världens mest spelade dramatiker, till stor del tack vare sina radikala kvinnor.