Ilska födde ny berättelse om maffian

- "Hoppas inte alla åklagare läser Savianos bok, då får de veta hur vi jobbar". Så sa en maffiaboss i ett avlyssnat samtal bara för några dagar sedan, berättar Roberto Saviano, på Sverigebesök.Höstens tredje bok på svenska om den napolitanska maffian är skriven av en italienare, som liksom Maja Lundgren satt ut namnen på nästan alla som kommit i hans väg."Gomorra" är titeln på hans bitvis skitiga maffiaberättelse, sprungen ur vrede och erfarenheter in på bara skinnet. Roberto Saviano, som i dag lever med livvaktskydd, är uppvuxen i cammoralandets hjärta, den napolitanska förorten Casal di Principe där 44 procent av befolkningen är dömd för maffiabrott.Som student sommarjobbade han på byggen. Utan heta veckor gick han i fysisk närkamp med den syditalienska ekonomins viktigaste element: cementen. Det var också då han blev medveten om den verkliga makten: om camorramedlemmar som hamnat vid vägs ände, som visserligen klarat sig undan fängelse och mord, men som han skriver, "hamnat på en byggarbetsplats där de åldras, spottar blod och kalkdamm". Om de rasar ner för en ställning på en alltigenom olaglig arbetsplats sätts liket i en bil som bränns för att slippa alla onödiga frågor från myndigheterna. - Ilska, svarar Roberto Saviano på frågan om vad som drev honom att, parallellt med sina studier i filosofi, och med hjälp av en egen polisradio, kryssa runt bland avrättningsplatserna på sin Vespa. Inte ilska i första hand över att han som 12-åring fick ett maffialik vid fötterna av en karabinjär som slängt upp offrets bildörr: titta här ungar, ett dött svin.- Det som upprörde mig mest var när jag upptäckte att tidningarna skrev om det här som något lokalt begränsat, nästan folkloristiskt. Den största ilskan var just över hur den mediala makten utövades genom att man inte berättade.I början av 2000-talet mördades 3 700 personer i en trakt under vissa tider blodigare än krigets Bagdad. Allt detta utan tillräcklig uppmärksamhet i medierna, enligt Roberto Saviano. Han visar i stället det systematiska i en kriminalitet som har sin näring i fattigdom och som blomstrar i den globala ekonomin. Enligt Saviano uppskattar antimaffiaåklagarna de italienska klanernas omsättning till för svenska öron ofattbara 100 miljarder euro om året, en summa större än nådiga luntans. Även bland dem som inte har något med camorran att göra har det åtminstone hittills funnits en bred acceptans lokalt, berättar Roberto Saviano. - När jag började skriva tog mina gamla vänner avstånd från mig. När han återvände till Casal di Principe för att tala om sin färdiga bok möttes han av åhörare med armarna i kors: de tänkte inte applådera. - Det var nästan skrattretande. Att de överhuvudtaget kom var ett sätt att visa att de inte stod på min sida, att de inte hade med mig att göra. Året innan hade jag hängt ut några bossar vid namn när jag talade på torget, de som hade applåderat hade hämtats av klanledarna och läxats upp.I dag lever han på hemlig ort, med livvakter och skottsäker bil. Men kanske är Roberto Savianos kändisskap också är hans största trygghet? Till skillnad från den sicilianska maffian har camorran medvetet låtit bli att avrätta kända åklagare, kända personer överhuvudtaget, för att slippa det för dem allra farligaste: uppmärksamhet, allt som kan göra att de får folket emot sig.

Ilska födde ny berättelse om maffian

De publicerade namnen irriterade, men allra farligast blev den litterära kvalitén. Roberto Savianos bok om camorran har blivit en stor läsarframgång i Italien. Maffiabossarna har fått ovälkommen uppmärksamhet som oroar dem på allvar.