Ingalill bjuder på en titt in i sitt fantastiska dockskåp

Egentligen började det nog redan när hon var fem-sex år och fick följa med sin pappa till snickarrummet. Det var en lokal i källaren på hyreshuset där de bodde i Bromma.- Jag älskade att vara där och leka med hyvelspånen, minns hon.På julafton fick hon ett jättestort paket. Det var ingen byrå som hennes pappa hade hållit på och snickrat på, utan ett dockskåp.Ingalill gjorde själv en massa saker till sitt dockskåp, och alla pengar hon fick gick åt att köpa olika tillbehör till dockskåpet. Där någonstans föddes intresset.Långt senare plockade hon fram sitt gamla dockskåp och renoverade det till barnbarnen.- Då fick jag lite blodad tand.Hon åkte iväg och köpte ett vitrinskåp som hon började inreda från grunden till dockskåp - åt sig själv.- För att få till det måste man sätta på sig sina dockskåpsögon. Så fort något ska slängas här i huset, plockar jag sönder det och försöker se potentialen i det, vad det kan bli (maken Börje skrattar igenkännande i bakgrunden). Men det är inget sådant dockskåp som man kan leka med. Det är det för ömtåligt för.Huset består av fem våningar med trädgård i bottenplanet. Här bor familjen Tittin i Tittebo. Hittills finns 15 dockor utspridda på de olika våningsplanen, men trädgårdsdelen är fortfarande under uppbyggnad, och här tillkommer tre-fyra personer.När det gäller att få saker naturtrogna sparar Ingalill inte på mödan. En pytteliten kaffekvarn jobbade hon med i 40 timmar, för att få den exakt som hon ville.- När man håller på med något, kan man sitta uppe halva natten, för att det är så roligt. Jag är ganska tålmodig som person, men ibland tycker man att man har för stora händer faktiskt, säger hon med ett skratt.

Ingalill bjuder på en titt in i sitt fantastiska dockskåp

Det är så smått, så smått - och ändå så otroligt detaljerat och verklighetstroget att man bara kan stirra förundrat. Ingalill Fransson i Västervik har jobbat i sex år med sitt dockskåp, och hon är inte färdig än.