?Instabilt? på fotoutställning
Fotografer som inte kan inordnas i speciella fack.
Peder Alton, arkitekturskribent på DN och en av de två curatorer som satt ihop utställningen, ser sig stolt om i Galleri 3 på Kulturhuset i Stockholm.
??Vi har verkligen försökt hitta ett ord som sammanfattar det här. Men vi har inte lyckats. Och det är typiskt för fotografin på sent 1990- och tidigt 2000-tal. Den är så splittrad att det inte går att hitta ett namn för den.
??Nej det tycker jag inte. De fotografer vi har träffat är så avancerade och så hängivna. Styrkan är det inget fel på. Däremot så låter de sig inte infogas i något fack. Det är en väldigt självmedveten grupp fotografer som har hela 1900-talets massmediala diskussion och teori i ryggen. Och det ger dem en enorm styrka, säger Peder Alton.
Här finns verkligen det mesta. Från Hendrik Zeitlers nästan obehagligt stirrande porträtt av kossor, till Lars Tunbjörks lätt ångestladdade bilder på svensk vardag. Här finns Martin Nordströms bild på två kostymklädda herrar som kramas; den ena sittandes i midjehöjd på den andra. Genusperspektivet är tydligt: får han en avsugning eller tröstar han en ledsen direktörskollega?
??Den teoretiska diskussion som skedde i början på 90-talet har brutit igenom och ifrågasatt hela den dokumentära traditionen. Det har de här fotograferna problematiserat och diskuterat. För att skala bort myter om sanningen i fotografi, men också för att lyfta fram fotografin som det effektiva kommunikationsinstrument det är, säger Peder Alton.
Det kanske tydligaste exemplet är, tycker Peder Alton, Miriam Bäckströms verk ?Future home?. Det föreställer en utställning på Telemuseum, som numera är nedtagen. Utställningen handlade om det framtida hemmet; om smarta kök och datorer i varje hörn. Alltså: ett fotografi av en gammal utställning om framtiden som nu finns på en utställning om samtiden.
??På vilket tidslager lägger hon sig egentligen? Vad är det hon beskriver? Är det en profetia eller en dokumentation? frågar sig Peder Alton.
Ett annat, också det tydligt, exempel är Dejan Antonijevics tre bilder på män som döljer sina ansikten med sina jackor. Titlarna; ?25-åring?, ?35-åring? och ?38-åring? talar sitt tydliga språk. Bilderna får en ytterligare aktualitet av dagens datum: det ödesmättade 11 september.
??I och med vad som hände med Mijailo Mijailovic så började det födas några tankegångar. Jag fastnade för de här filmsekvenserna och tidningsbilderna där brottslingar går den lilla biten från häktet till nån domstol. När de alltid döljer sin identitet, oavsett om de är dömda eller inte. Fast till slut kommer det ändå alltid fram, säger Dejan Antonijevic.
??Jag ville göra precis tvärtom. Jag iscensätter det inte som om jag varit där och tagit bilden. Jag går in i studio och ber dem posera. Det påminner lite om de porträtt man tog redan på 1800-talet - de står bara där, stelt och konstlat.
Verken ligger helt i linje med Dejan Anonijvics tidigare verk. Han återkommer ständigt till media, världspolitiken och det ständiga informationsflöde vi befinner oss i. Tydligast blir det i hans verk ?Referendum Eve?, där en tom reklamskylt lyser över en enslig stockholmsgata. Bilden är tagen samma kväll som folkomröstningen till EMU ägde rum. På reklamtavlan skulle det ha hängt en valaffisch föreställande Anna Lindh.
??Förhoppningsvis berättar de någonting om hur jag som konstnär förhåller mig till samtiden. Och också lite om vilken tid vi lever i. Dessutom är jag väl, på skoj, något slags dokumentärfotograf, säger Dejan Antonijevic.
Så jobbar vi med nyheter