Ena benet i tantvärlden. Andra i blöjträsket. Ja, så ser mitt liv ut just nu. Och aldrig hade jag förstått att de två kunde hänga samman så intimt.
Visst. Jag kan med logiken förstå att man får andra prioriteringar och intressen när man får barn. Och för mig, som under de senaste sju åren burit, fött och uppfostrat tre små underbara varelser, har det såklart blivit övervikt på småbarnsaktiviteter.
Därför förvånar det mig inte att jag inte längre hänger med på vilka låtar som toppar listorna, vilket mode som gäller på nattklubbarna eller vilka kändisar som ligger med vilka. Jag hinner inte engagera mig, helt enkelt.
Det som däremot förvånar mig är hur radikalt jag har ändrat mina prioriteringar. Får jag en ledig dag så är det inte säkert att jag utnyttjar den till något roligt, som shopping eller umgänge. Nej, då vill jag helst av allt STÄDA!
Jag vet, det är sanslöst! Jag gillar ju inte ens att städa. Men när man bor fem personer alldeles för trångt och har tre barn som röjer runt fortare än man hinner säga ordet godisförbud, då blir det lätt kaos. Och eftersom den nya tanttrenden innefattar att röja och rensa, kasta och donera och se till att hemmet är stort, vitt och luftigt, måste jag också försöka. Jag vill ju också vara trendig!
Så jag röjer. Noggrant och systematiskt sorterar jag kläder och prylar i diverse lådor och papperspåsar. Påsar som sedan åker tillbaka in i klädkammaren. För visst kan de där urvuxna, urtvättade barnkläderna ändå vara lite nostalgiska. Eller bra att ha om sisådär tjugo-trettio år, när jag eventuellt får barnbarn.
Ångesten över att jag inte har lyckats rensa så effektivt som jag velat kommer inte med detsamma. Det är först när sätter mig i vår fina vita soffa, som blivit fläckig och smulig och där prydnadskuddarna ligger huller om buller, som det kommer över mig. Alla andra har det ju så fint hemma. Trots att de har småbarn. Och trots att de jobbar heltid. Dessutom hinner de både sy och baka i sina fläckfria hem, samtidigt som barnen sitter med tindrande ögon och leker lugna lekar i sina minimalistiskt inredda rum.
Jag brukar i min tysthet muttra över det här fenomenet och konstatera att de föräldrarna säkert drogar sina barn. För i vårt hem är städning och barnlek absolut inte synonymt. Plockar man undan en sak, är den snart framme igen. Lägger man gamla barnkläder eller leksaker i en låda som ska skänkas bort eller stuvas undan, kan man ge sig tusan på att något av barnen har satt på sig den där urvuxna tröjan eller börjat leka med en kasserad bebisleksak som plötsligt betraktas som en favoritleksak igen.
En riktigt trendig tant hade ryckt på axlarna och börjat om med städningen. Men jag orkar inte. Så nä - jag stannar nog i blöjträsket ett tag till. Jag är inte mogen att ta steget ut och bli en tant på riktigt.