Jag flyr verkligheten och läser om AC/DC

Kultur och Nöje2010-02-18 14:56
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lågkonjunktur, arbetslöshet, dålig mat för barn och pensionärer, global uppvärmning, miljöförstöring, fattigdom, svält, krig, svenska melodifestivalen, naturkatastrofer. Listan kan göras lång över allt elände som existerar i värld. Då är det tur att man kan sätta ögonen i bra biografier så att man slipper den här världen och får stiga in i någon annans värld. Jag menar vem glömmer inte allting omkring sig när man stiger in i Mötley Crues The Dirt eller eländet som Nikki Sixx gick igenom i boken Heroin Diares. Den berörde mig verkligen. Hur han överhuvud taget kunde genomföra konserter är för mig helt obegripligt, med tanke på vilket skick han var i då. Nu tycker ju inte jag att deras storhetstid var under just den tiden utan den kom senare i och med släppet av skivan Dr. Feelgood, som är deras absolut bästa skiva! Men alla borde läsa den för att få en inblick hur icke glamoröst det kan vara att leva som en rock´n´roll stjärna. Nikki var tvungen att dö TVÅ gånger innan han till slut gav upp ett liv med droger.En annan biografi är den om världens mest långlivade rock´n´roll band, AC/DC! Maximal Rock&Roll som är skriven och sammanställd av Murray Engelheart och Arnaud Duriex. Det är ett makalöst jobb dom har gjort, boken baseras på över 1 300 intervjuer med AC/DC och tog fem år att skriva. AC/DC har jag lyssnat på länge, första skivan jag köpte var For those about to rock av en kille från Västervik. Men det klickade inte riktigt förrän jag upptäckte skivor som Let there be rock, High voltage och Powerage. Sångaren Bon Scott har ett helt annat register än Brian Johnson och kommer alltid vara mitt första val vad anbelangar AC/DC. Fast Brian Johnson sjunger på den bästa skivan som AC/DC gjort, "Back in black". Boken är en fantastisk resa från uppgivenhet i Australien över att inte komma någonstans, till Bon Scotts död och inspelningen av den bästa AC/DC-skivan någonsin, för att sen bli världens största rock´n´roll band. Eller som Brian frågade sig i Los Angeles Times den 12 april 2001 "Vem ska kunna ta över efter det här bandet när det inte finns längre?" Svaret blir rätt och slätt, ingen.