Jag har blivit sms-beroende
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För mig sker detta flera gånger om dagen, ibland väldigt tätt, och det är ganska otäckt för då inser jag hur lite mina dagar faktiskt innehåller någonting annat än sms.
Jag försöker att hålla en sund relation till min telefon. Det är inte lätt. Om jag söker uppmärksamhet eller vet att jag väntar mig samtal eller sms kan jag inte vänta tills det kommer utan måste titta på telefonen en gång varannan minut ?för kanske missade jag när det kom?.
Helst skulle jag vilja vara avslappnad och inte lägga så stor vikt på det där med mobiltelefoner, men har man en gång väl hamnat i träsket så går det inte att komma ur. Stora rubriker på Sveriges största kvällstidningar brukar lyda: ?Din mobiltelefon är cancerframkallande, vi listar alla farliga modeller? eller ?Detta är de senaste kameramobilerna, vi listar de bästa modellerna?. Det enda som är farligt med de artiklarna är just nojan och uppståndelsen över mobiltelefoni.
Varför kretsar våra liv kring det minsta av ting, som vi i den rika, bekymmerslösa och materialistiska världen, äger? Jag kan nog påstå att jag är sms-beroende. Jag får ofta höra av folk i min omgivning att jag borde lägga undan mobilen och vara lite social. Men är det inte det jag är då, när jag sms:ar människor jag tycker om?
Sms är som julkorten man önskar sig men i stort sett aldrig får. Sms är beviset på att man faktiskt existerar i andra människor liv och tankar. Så är det i alla fall för mej, och kanske är jag sjukt involverad, nästan så det går till överdrift, jag vet jag vet.
Vet du om din mobiltelefon är beroendeframkallande? Jag har listat alla farliga tendenser:
1. Du har väldigt svårt att lämna den hemma när du ska iväg någonstans.
2. Om den varit tyst länge (det vill säga ingen har ringt eller sms:at dig), blir du panikslagen och skickar några textmeddelanden. Ibland kanske sjutton stycken till samma person och ibland samma sms till sjutton olika personer. Det beror helt och hållet på hur mycket paniken stigit dig åt huvudet.
3. Om du aldrig får något svar (eller om du uppfattar det som att det dröjer länge innan svar kommer) blir du orolig att dina sms tröttat ut alla du känner och tänker ?Jag ska aldrig mer sms:a någon!? (Självklart är det en enda stor lögn. Det dröjer max fem minuter innan du sms:ar någon igen).
4. Om du håller stenkoll på mobilen, det vill säga du kollar den varannan minut för att se att du inte missat något samtal eller sms, och skyller på att du ?bara ska se vad klockan är?, då har du allvarliga problem. Uppmärksamhetsproblem.
Och kanske tycker du även lite synd om dig själv, när du upptäcker hur tom din inkorg är och hur full din utkorg är.