För många Västerviksbor är nog Ginsby framför allt känd som lärare på Visskolan och trubadur.
I fem år har han varit anställd på skolan, och lika länge har han varit bosatt i kommunen.
- Det är faktiskt rekord för min del. Så många år i rad har jag aldrig stannat på samma arbetsplats innan, berättar han.
Det är helt enkelt ett kvitto på att han har trivts bra med jobbet konstaterar han.
- Det är ju fantastiskt att arbeta med människor och att se dem utvecklas. Det är en form av själavård vi jobbar med. Många som kommer till Visskolan är blyga men vill ändå stå på scen. Det är häftigt när man kan hjälpa dem att utvecklas och att våga.
Till hösten väntar dock nya äventyr för Jimmy. Han har tagit tjänstledigt från sitt lärarjobb men kommer ändå inte att lämna det helt. En vecka per månad finns han även fortsättningsvis på plats i Västervik för att undervisa, bland annat i skrivandets hantverk.
- Men tyvärr kan jag inte undervisa i gitarr längre på grund av en förslitningsskada i axeln som jag fått efter att ha spelat och burit runt på gitarrer i 34 år.
Till hösten sker dock undervisningen i nya lokaler på Lysingsbadet. De gamla, i huset vid Grönsakstorget, håller just på att tömmas.
Om några veckor flyttar Jimmy sin bas från Västervik till Jönköping för att komma närmare sina två barn.
- Jag kommer förmodligen också att jobba en del i Göteborg den närmsta framtiden, bland annat med att hålla kurser i vistolkning och skrivande. Sedan ska jag spela en hel del med mitt band "Bastukvintetten" vars övriga medlemmar finns där.
Boken "Sångtexter och dikter" innehåller 148 texter sammanlagt. Den första skrevs 1978 och den senaste i mars i år.
- Det är intressant att observera hur man utvecklas som skrivande människa. I början använde jag mig till exempel av ord som jag inte skulle använda i dag. Det är tydligt att man inte riktigt hittat sin röst men söker efter den.
- Men jag skriver nog på ungefär samma teman i dag som när jag var yngre. Jag tror att man har några grundämnen man ständigt återkommer till. Jag skriver fortfarande om kärleken, döden, den högsta lyckan och så vidare. Men jag skriver naturligtvis inte om kärlek på samma sätt nu som när jag var 19 år. I dag skriver jag mer realistiskt, utifrån erfarenheter jag fått genom åren.
- Över huvudtaget skriver jag om sådant som berör mig. Och jag blir glad om andra, som kanske inte har så lätt att formulera sig, kan ha glädje och nytta av det jag skriver.
Jimmy förklarar att han började skriva på allvar vid 19 års ålder och han har fortsatt allt sedan dess.
- På något sätt upptäckte jag språkets makt då, mot slutet av tonåren.
- Över huvudtaget tror jag att det är hälsosamt att skriva av sig, säger han.
Någon brist på inspiration har han i princip aldrig upplevt.
- Jag samlar hela tiden på uppslag. Det kan vara ord jag hör någon säga i förbifarten som senare kan bli del i en sångtext eller en dikt.
- Jag tror att min lycka är att jag aldrig har försökt, eller haft som målsättning, att helt och hållet försörja mig på musiken eller skrivandet. Jag har ofta haft andra inkomstkällor också.