För några år sedan hade en svensk tidning en guide till hur man värderar betyg på filmer och skivor.
En tumregel var också att alltid dra ifrån lite grann så fort det rörde sig om svensk film. När det talades svenska så blev kritikerna genast snällare till sinnes.
Jag ser SVT:s nya dramasatsning Jordskott och försöker tänka mig vad en utländsk publik skulle se. I dag är tanken inte otänkbar. Efter succéerna med Bron och danska Brottet är skandinavisk TV-dramatik gångbar på världsmarknaden.
Jordskott, för den som inte sett de två första avsnitten, handlar om polisen Eva som återvänder till sin hembygd efter sin fars död. Hon har inte varit där sedan en traumatisk händelse då hennes dotter försvann under mystiska omständigheter.
Snart staplas de dramatiska händelserna på varandra. Ytterligare ett barn försvinner. En tonårig flicka som kanske, eller kanske inte, är Evas dotter dyker upp.
Vi förstår också att företaget som Evas pappa ledde har bedrivit rovdrift på den omgivande naturen. Det antyds att det finns väsen i skogen som börjat slå tillbaka.
Ungefär samtidigt har engelska Fortitude haft premiär. Serien är brittiska TV-jätten Skys hittills största dramasatsning, med en budget på över 200 miljoner kronor. Likheterna med Jordskott är många. Även här spelar naturen en stor roll. Fortitude är en fiktiv stad som ligger så långt norrut som man kan komma. Snart ska gruvan som är basen för orten stänga. Guvernören riktar blickarna mot turistnäringen. Ett hotell insprängt i en glaciär ska byggas.
Så börjar orosmolnen torna upp sig. I seriens inledning kalasar en isbjörn på en man. Vi förstår snart att ortens polis bevittnat händelsen utan att ingripa. Ett barn drabbas av en sjukdom, som läkaren säger är påssjuka. Mamman tror att det är något annat.
Visst är det vanskligt att döma två serier bara på de inledande avsnitten, men så här långt tycker jag Jordskott klarar sig alldeles utmärkt i jämförelsen.
Budgeten har rimligen bara varit en bråkdel av Fortitudes, men det svänger mer om Jordskott.
Visst finns det brister. Ibland får jag känslan av att manusförfattaren byggt sin bild av småstadsliv på Twin Peaks. Jag saknar tonträffen av svensk vardag, som kunde ha gjort det desto kusligare när de övernaturliga elementen kommer krypande.
Inte desto mindre är det spännande, och två avsnitt in i serien vet man inte vart det ska bära hän. Tolka mig rätt – det känns bra.
Fortitudes första avsnitt är snyggt och välgjort in i minsta detalj. Trots det är jag inte fast. Framförallt har Fortitude en sak att lära sig av Jordskott: Hur man avslutar första avsnittet med en rejäl cliffhanger.
Har man lagt 200 miljoner kronor på serien vill man ju vara säker på att tittaren återvänder till nästa avsnitt. Då känns Fortitudes döda kropp i ett vardagsrum lite trött, jämfört med Jordskotts flicka som stoppar ner fingrarna i en blomkruka och...
Man kan nog säga att Jordskott är mer än "bra för att vara svenskt". Båda serierna kan ses på SVT Play.