Kallentoft gillar detektivromanens givna regler

För en småbarnsförälder och deckarförfattare är vardagen fylld av många och våldsamma kontraster. Det är Mons Kallentofts erfarenhet.Han arbetar oftast hemifrån familjens bostad, en lägenhet i Vasastan, Stockholm, och är en disciplinerad författare. Det gäller helt enkelt att ta vara på de timmar han har till sitt förfogande i ensamhet. Kallentofts detektivromaner är utifrån en aspekt mycket traditionella och utifrån en annan nyskapande.Det konservativa ligger i tecknandet av böckernas huvudperson, kriminalkommissarien. I det här fallet heter hon Malin Fors. Hon är fullkomligt hängiven sitt jobb men har en olycksbådande aptit på spriten. Familjerelationerna fungerar inget vidare. Ja, hon har faktiskt svårt att få några som helst relationer att fungera. Det som däremot är ett relativt nytt inslag är det faktum att hon är kvinna, och att hon som sådan porträtteras på samma sätt som männen i den här genren allt som oftast skildras. Hon super, har kärlekslöst sex och beter sig emellanåt ansvarslöst i största allmänhet.En annan och lite ovanlig ingrediens utgör inslagen av övernaturlighet. De döda, offren, talar till Malin från "andra sidan".Är din huvudperson en slags protest mot stereotypen?
- Nej, det handlar snarare om en lek med stereotypen. Den klassiska kriminalaren är ju en av våra mest älskade karaktärer. Jag är själv väldigt förtjust i den men tyckte samtidigt att det saknades en ung kvinna i rollen som kommissarie. - För mig känns det också roligare att skriva om en yngre person med livet framför sig än att skriva om en äldre man i pensionsåldern. Det ligger närmare mig själv och ger utrymme för att låta karaktären utvecklas.De övernaturliga inslagen kommenterar han lite mer svävande.- Visst, jag tror på att det finns saker som vi inte kan se. Men framförallt handlar det om att jag ville prova på ett nytt grepp. Det är absurt mycket realism i litteraturen i dag. De här inslagen blev ett sätt för mig att försöka vidga rymden i texten. All konst berör för övrigt det sublima.Kallentofts deckare utspelar sig i hans egen gamla hemstad Linköping. I den senaste, "Vårlik", exploderar en bomb vid SE-banken på Stora Torget en solig vårdag, och en slags undergångsstämning lägrar sig över staden.Bland glassplitter och annan bråte gör Malin Fors och hennes kollegor flera makabra fynd. Dessa visar sig vara resterna av två tvillingsystrar, sex år gamla.Det är otäcka, ibland mycket detaljrika skildringar du gör. Jag läste någonstans att skrivandet fungerar lite grand som terapi för dig. Stämmer det och hur i så fall?
- Man skulle kunna säga att jag ställer mig frågan vilken som är min egen största skräck och så skriver jag om det. Texten blir mer äkta på så vis.- För mig blir det lite grand som en besvärjelse också. Skriver jag om det här så händer det inte. Jag har ju egna barn och det värsta jag kan tänka mig är att något ont skulle hända dem.Hur påverkas du själv av det du skriver?
- När jag skriver de mörkaste partierna i böckerna kan jag bli lite tvär, på dåligt humör. Men det går över.- För mig krävs att jag inte har distans till det jag beskriver för att det ska bli trovärdigt.Var det redan från början självklart för dig att skriva i kriminalgenren?
- Nej, det var inte så jag började. Men jag har en slags dragning åt den sfären, åt det mörka. Sedan gillar jag den tydliga strukturen man har att förhålla sig till när man skriver deckare. Det finns givna regler. - Men jag tänker heller inte sticka under stol med att det även fanns ett kommersiellt intresse från min sida när jag bestämde mig för att prova detta. Jag har en familj att försörja och vill leva på mitt skrivande.Har författare alltid varit ett drömyrke för dig?
- På sätt och vis. Jag har alltid velat skriva. Det var som copy writer i reklambranschen jag började. Sedan har jag skrivit om mat och resor i olika tidningar. De senaste fem åren har jag jobbat som författare på heltid.Varifrån kommer ditt intresse för mat och dryck?
- Mormor var en riktig kalaskock. Även min farmor var duktig på att laga mat. Jag tror att intresset föddes där någonstans, under min uppväxt. Mormor, som vägde 150 kilo, stod i köket och lagade mat från morgon till kväll. Måltiderna var viktiga och man satt alltid tillsammans vid bordet och åt.- Som vuxen älskar jag restaurang- och krogvärlden. Man kan hitta många galna och underbara människor där. - Inom den gastronomiska världen finns människor som har en bisarr passion för det de gör. Jag är svag för det.Kallentofts senaste bok "Vårlik" utkom tidigare i år och med den har han avverkat alla fyra årstiderna. Hans femte roman om Malin Fors ligger redan klar. "Den femte årstiden" heter den.

Kallentoft gillar detektivromanens givna regler

När barnen har lämnats på dagis försjunker Mons Kallentoft i en värld befolkad av onda krafter. I bräschen för att bekämpa dem går den ganska komplexa kriminalkommissarien Malin Fors.